Den senaste tiden har jag sprungit utan klocka och det är egentligen inget konstigt med det. Men jag är nog van vid att springa några pass med klocka eller på löpband eller annat där jag kan ha koll på tempot. Nu har jag inte haft en aning om hur jag egentligen ligger till och i onsdags sprang jag mitt första intervallpass på länge.
Idag är jag hemma i Halmstad och jag passade på att besöka mitt gamla kära gym, Form Friskvård. Planen var att köra ett medellångt progressivt distanspass där jag skulle kunna ha stenkoll på farten under passets gång. Men klockan rann iväg lite på hemmajobbet och när jag kom till gymmet fanns det inte riktigt tid till vad jag tänkt. Men jag tänkte snabbt om och körde istället progressiva långintervaller. Detta betydde 4*8 minuter med 2 minuters vila. 8 minutersintervallerna delade jag upp i 4 block om 2 minuter. Jag ökade farten i varje block. Första blocket i 4.05-fart, andra blocket i 4.00-fart, tredje blocket i 3.55-fart och sista blocket i 3.50-fart. Totalt blev det alltså drygt 2 km på 8 minuter i varje intervall.
Jag är nöjd med detta eller mycket nöjd till och med. Jag har inte tränat snabbhet på ett tag och jag är inte den som bränner av tusingar under 3.30 utan vidare. Och jag gillar det progressiva konceptet, det passar mig väldigt bra att ”springa in i passet”. Jag brukar ju säga att tränar man intervaller blir man bättre redan under passets gång och jag tycker det är lite på samma sätt med progressiva pass. Så mitt tips är att testa progressivitet i något pass som passar dig.
Gammal löpbandsbild
