Har du någon gång tänkt att du ska springa en cool mara utomlands? En mara som dels har många deltagare, men också en fantastisk historia där det tydligt märks att staden andas marathon hela helgen?
Då ska du fundera på om inte Boston Marathon är rätt mara för dig!
Boston Marathon är (tror jag) världens äldsta årliga mara och går i april varje år. Nästa år går maran för 116:e gången. Boston Marathon ingår också i ”the big five”. Även om det är mer än ett halvår kvar till race day så måste man anmäla sig redan nu. Boston Marathon har numera en något annorlunda anmälningsprocess, där de öppnar anmälan under en veckas tid och där man får anmäla sig vid olika tidpunkter beroende på vilka kvalificeringstider man har gjort. Anmälan öppnar nu på måndag den 12 september och då får de som har sprungit mer än 20 minuter snabbare än sin åldersgrupps kvalificeringstid, möjlighet att anmäla sig. Den 14 september öppnar anmälan för de som gjort 10 minuter snabbare än sin kvalificeringstid, den 16 för de som gjort 5 minuter snabbare. Den 19 september öppnar anmälan för alla som klarat de kvalificeringstider som Boston Marathon satt upp. Läs mer om allt här.
Att springa Boston Marathon är mer än att bara springa en mara. För oss här i Sverige innebär det en resa till USA med möjlighet att utöka trippen till något kul semestermål efter maran. Det är en mara som inte bara går inne i en stad, som jag kan tänka mig att många andra stora marathonlopp gör. Man blir på morgonkvisten utslussad i gula klassiska skolbussar till Hopkinton där starten går klockan 09.00 (om jag minns rätt). Sen springer man tillbaka in till Boston. Jag skulle kunna skriva mycket om loppet, men det har jag gjort tidigare, men det jag vill poängtera är att man springer ibland utmed vägar helt utan publik, för att sen springa förbi någon liten klassisk nordamerikansk ort där alla är ute och hejar till nästan öronbedövande ljudnivå. Men ljudnivån i hejaropen är nog ändå störst vid Wellesley vid ungefär halva sträckan. Wellesley är en skola för bara tjejer och ljudnivån här är helt sanslös. Sen kommer man (tyvärr) fram vid klassiska och kända Heartbreak Hill efter drygt 30 km. Heartbreak Hill är ett område med flera backar och de kommer i helt fel skede i loppet och även om de inte ser så hemska ut på banprofilen så är det smått dödande.Efter backarna vid Heartbreak Hill börjar man springa in mot staden Boston och sakta men säkert kommer stora staden allt närmre för att man sen helt plötsligt är inne på upploppsrakan. Upploppsrakan som man har gått på, tittat på, tagit kort på, dagen innan. Nu är man där och vips har man sprungit i mål i Boston Marathon. I Boston springer man för att det är just Boston Marathon som dessutom håller väldigt hög klass, 1500 löpare gjorde under 3 timmar förra året.
På måndag öppnar anmälan till det 116:e Boston Marathon och då tänker jag anmäla mig, gör du?
Här visar Stefan den efterlängtade målportalen alla går och tittar på dagen före Boston Marathon!
Sugen på Boston? Ja. Kvalificerad? Nej. Tidigare hade jag faktiskt tänkt försöka kvalificera mig när jag nu flyttar upp en åldersgrupp 2012, men med de nya reglerna är helt osannolikt att jag skulle ha ens en liten chans att komma med. Men Du har ju en helt annan nivå.
Har over i USA tror de att Boston kommer vara fullt efter andravagen dvs de med 10 min battre and kvalgransen…….
Per: Så är det nog för många och jag tror att generellt sett blir det lättare att klara kvalgränserna ju äldre man är. Min personliga åsikt är också att tjejer har lättare kvaltider än killar.
Stefan: Det är ju coolt, men också synd. Kul med ett lopp som har denna status, men också synd för det är nog många som vill springa detta klassiska lopp, oavsett vilken tid man skulle springa det på.
Jag läste just ett blogginlägg om skillnaderna mellan de manliga och kvinnliga kvalgränserna: http://sciencebasedrunning.com/2011/09/are-boston-qualifying-standards-unfair/
Författaren, Dave Munger, säger att gränserna inte är så orättvisa som flera har gjort gällande (tyvärr hittar jag inte den analys som jag läste för ett knappt år sen).
Per: Intressant läsning och visst kan jag ha fel. Samtidigt tror jag man kan göra analyser med olika infallsvinklar som ger olika resultat vilket gör att man lite kan välja det resultat man vill ha. Antingen vill man fokusera på att få dit så många som möjligt som springer fort i förhållande till t ex världsrekordet, oavsett kön. Eller så vill man ha dit lika mycket killar som tjejer vilket troligtvis gynnar tjejernas kvalificeringstider. Det svåra i allt är säkert att hitta vilka kvalificeringstider som ska gälla för olika åldrar. Och i nuvarande kvalificeringsregler vet jag inte hur de har tänkt lösa det så att de får önskad andel killar och tjejer i önskade åldrar. Jag ser på din halvmaratid att du skulle kunna kvala in, men jag vet inte om du har gjort någon mara som kan bekräfta det.
Om jag kvalificerar mig…. så vore det fantastiskt roligt! Kollade just tiderna och för min ålderskategori nu så är det att springa under 4 timmar….min förhoppning är ju att spräcka den gränsen i Berlin. Fast jag vill ju också springa NY. Så många roliga lopp att springa :)
Jag har precis anmält mig och det är som du säger betydligt lättare att kvalificera sig ju äldre man är. Så nu gäller det att hålla sig i form och vara skadefri fram till starten. Jag är redan entusiastisk att komma tillbaka till detta historiska och för amerikanarna mycket prestigefyllda lopp och få känna av den coola amerikanska atmosfären i Boston
Carina: Visst finns det många roliga lopp och det gäller att springa de roligaste och de man har mest glädje av längst! :)
Bengt: Jag är också anmäld och ser fram emot det på samma sätt som du. Det är något speciellt med Boston Marathon och amerikanarna vet om det. Tyvärr är det svårt att få de ännu ej invigda att förstå. :)
Åh…nu blev jag riktigt sugen! Har ju uppenbarligen klarat kvalificeringstiden med 4 minuters marginal…kanske ska man slå till?
Helena: Kika in på deras hemsida när du får anmäla dig, vilket beror på din tid i förhållande till kvalificeringstiden. Kolla på http://www.baa.org :)