Förra veckan var en okej vecka träningsmässigt. Inte för att jag hade en fantastiskt bra träningsvecka med bra mängd och/eller kvalitet. Förra veckan var bra för att jag faktiskt kunde börja springa igen. Någon dag var det 2-3 km gå/jogg, en annan dag blev det faktiskt närmare milen. Under helgen fick jag till ett milpass och ett tvåmilapass och vaderna är ganska okej idag ändå. Men förra veckans bästa, träninsmässigt, kom ändå inte från min egen träning.

Förra veckans bästa var ett telefonsamtal från gamla träningspolarn hemifrån. Träningspolarn som under alla år har varit med och inspirerat mig i min träning med sin egen träning, sina tips och sina framgångar. Han har finfina personliga rekord på en mängd löpdistanser, vasaloppet och nu senast Åre Extreme Challenge. Han kan ta ut sig och ger inte upp. Ibland tar han ut sig så ordentligt att det kan ta väldigt lång tid innan han hittar motivation nog att komma tillbaka. Han behöver något som motiverar honom för att han ska hålla igång. I helgen ringde han mig och undrade lite om lite olika marathonlopp, vilka som eventuellt skulle kunna passa honom. Jag var med och såg hur han hade det efter sin första och enda mara och vet hur han känt inför just marathondistansen med tanke på hans första upplevelse. Så att han nu kanske kanske är på väg att börja sin träning mot ett nytt marathonlopp är stort, väldigt stort. Och om han bestämmer sig för att göra detta så kommer vi att göra precis som vi brukar göra, inspirera och stötta varandra hela vägen fram till mållinjen.