Idag, 3 veckor innan Lidingöloppet, vad det Lidingö testlopp. Man kunde välja mellan 10, 16 och 22 kilometer. Farthållare och vätskekontroller fanns och det kostade inget. Att detta var gratis tyckte jag var fantastiskt bra och andra lopp som har testlopp, seedningslopp eller vad de nu kan kallas, borde ta efter och ge denna service gratis.
Även om jag precis har kommit igång med träningen och vill ta det lugnt ville jag vara med. Jag valde 22 km för att få ett längre pass, det första på över en månad, men jag valde ett tempo som inte borde vara några problem, 5 min/km. Det var mycket folk och bra väder. Det hela hanterades enkelt och alla grupper kom iväg. Gruppen jag sprang i, som innebär en sluttid på 2:30 på Lidingöloppet, var väldigt stor. Och väldigt mycket folk på Lidingöbanan innebär väldigt trångt. Nu var det ju inte tävling idag så folk brydde sig kanske inte så mycket. Gruppen blev ett långt snöre och det var svårt att komma förbi och det tar lite extra kraft att variera tempot för att komma förbi när chans ges. Farten var egentligen inga större problem, men backarna tar kål på mig. Detta märktes inte minst i de 2-3 backarna som finns på sista milen.
Så här på kvällskvisten efter loppet så känns det inget vidare. Jag har ont i magen, lite ont i huvudet emellanåt och känner mig allmänt vissen och snurrig. Det är nog inget konstigt utan bra imorgon igen. Men imorgon blir det vila.
Bilder från zebrabild.com.
Patrick och Lona som tillsammans höll farten för en sluttid på 2:30 på Lidingöloppet.
Jag i slutet av Lidingö testlopp. Testade Adidas nya terrängskor.
Det där låter lite som min lidingöupplevelse förra året. För många av oss i de senare startgrupperna är det kölöpning som gäller, stor risk att det leder till frustration och dumma rusningar när omkörningslsäge erbjuds, om man inte tar det lugnt.
Har du sprungit Lidingöloppet förut?
Tänker mig att du har en snabbare tid än 2.30
Inte för att 2.30 är dåligt men jag tror du är mycket snabbare än så
Roger: Jag håller med. Det är verkligen något man bör ta i beaktande. Det är rimligtvis mindre trångt på maran och där säger man att man har 42 km på sig att springa förbi de man vill och kan. Det stämmer naturligtvis, men det handlar ju också om att få en jämn resa och springa tillsammans med de som håller samma tempo som en själv. Så även om man på LL har 30 km på sig och springa förbi de man kan är det inte så lätt.
Mikael:
Jo, jag har sprungit LL tidigare, men det är väldigt längesen. Och ja, jag har gjort under 2.15 som är silvermedaljtid för killar (eller var i alla fall förr i tiden). Jag är urusel i terräng och backar. Anledningen till att jag sprang med den gruppen var att jag i första hand ville få ett långpass i ett tempo som jag hoppades vaden skulle klara av.