Som det verkar är det ett större antal svenskar och många av dem från IF Linnea, som ska springa i Amsterdam i oktober. Och i Amsterdam kan alla vara med, för samma dag går maran, halvmaran och 8 km. Och inför detta finns det en grupp inom IF Linnea som har startat en liten informell grupp, TAM – Team Amsterdam Marathon. Jag har länge velat vara med på dessa träningar men var inte här i sommar och många pass går på helgerna när jag ibland haft annat att göra. Sen kom skadorna. Men nu, idag, vågade jag mig dit när deras ambitionen var att springa en ganska lugn distans runt Södermalm i Stockholm. Planen var var runt milen i en fart runt eller strax under 5 min/km. Och jag tyckte att farten borde inte vara några problem och distansen borde jag orka. Jag skulle bara se till att vara snäll mot vaderna och fortsätta försöka överdriva hälisättningen.

Vi var inte så många som möttes vid Zinkensdamm, men en 5-6 stycken blev vi i alla fall. Det var varmt idag, jag vet inte var sommarvärmen kom ifrån. Jag hade inte varit ute innan jag lämnade för träningen, så jag hade kanske lite mycket på mig, men för lugn distans gör det inte så mycket. Vi gick faktiskt ut lugnt och det tackar jag för. Vi låg en bit över 5 min/km i början och det var allmänt behagligt. Och även om farten ökades upp lite så höll vi oss till behagliga farter runt 5 min/km ganska länge. Sen vet jag inte riktigt vad som hände, men när vi hade runt 1,5 km kvar så ökades farten drastiskt. Jag tycker egentligen inte detta behövs, men samtidigt är jag så van vid att det lätt blir så när man springer i grupp. Och om någon får för sig att öka så hänger resten på. Sen kanske den som faktiskt drog igång ökningen faller tillbaka, men farten fortsätter vara hög i alla fall. Även om farten här i slutet gissningsvis gick ner mot 4 min/km så kändes det ganska okej. Jag fortsatte köra på med min markanta hälisättning för att vara snäll mot vaderna. På det hela taget kändes det helt okej. Det blev dryga milen och en markant fartökning på slutet som både jag och vaderna klarade av. Det känns bra!

Efter träningen joggade vi bort till cafe String i SoFo på Södermalm, ett klassiskt cafe som ser lite New York inspirerat ut om jag får säga det själv. Dessutom humana priser, som man tyvärr ser mer sällan i den här stan nuförtiden. En kul grej och ett av många sociala initiativ som IF Linnea verkar ha för sig. Än så länge är jag nöjd med min nya klubb.

Numera stolt klubbkompis med MarathonMia, Riksmästare på 24h

Share Button