Jag fortsätter att så smått försöka hitta tillbaka till mitt tränande jag. Jag tar det lugnt och tänker på vaderna, men jag tar det nog också lugnt för det är det enda jag orkar känns det som. Ordet jogga kan i fart betyda väldigt olika för olika löpare men för mig kallar jag den fart jag håller på träningarna just nu för joggfart. Skulle också kunna kalla det prattempo. Det skumma och lite olustiga är att trots att det inte går speciellt fort blir jag trött och känner mig fort allmänt hängig. Det är nästan så jag börjar tro de som säger att de blir piggare att att springa.
Det slår mig också att jag blir glad av att se så många som joggar. Jag blir glad av att se alla som joggar och jag vet ju att alla faktiskt tränar för att blir bättre, för att orka mer eller kanske bara för att må bra. Och alla anledningar är ju bra, även om vi har olika mål.
Det börjar bli dags för tights och jacka.
Bara en liten nyfiken fråga…vad är pratfart för dig? :)
Helena: Jaha, det var en kul fråga va? ;-)
Det är väl ofta så att man pratar om pratfart men det handlar nog oftast om en känsla och inte så att man vet exakt vilken fart det faktiskt är. Och sen beror det naturligtvis på hur långt man ska springa, hur terrängen ser ut osv. Men jag ska inte komma undan, jag ska berätta vad jag tror. Jag gissar att en bit under 5 min/km är en lagom pratfart. Jag sprang och peppade MarathonMia på milen i somras på runt 46-47 på milen och det kändes som ett ganska okej prattempo. Så jag gissar att någonstans mellan 4:30 och 5:00 är prattempo om jag är okej tränad och ska springa runt en mil.
Oj! Jag drömmer om att någon gång kunna springa i din pratfart!! Men då blir det 100% för mig…
Du är så duktig!
kramis