Ibland blåser det motvind och det är inte mitt favoritväderförhållande. Men just nu hade jag nästan jublat om det bara var motvind när jag sprang. Nu känns det som motvind för hela kroppen. Vaderna har varit lite småkänsliga när jag sprungit intervaller sista tiden men de har ändå skärpt till sig tillräckligt bra. Tills i morse på den lugna morgonjoggen. Då ”small” det till högt upp på vaden, nästan precis nedanför knävecket. Och det gick blixtsnabbt, från att inte känna någonting alls till att bli tvungen att gå haltandes tog bara ett par sekunder.

Nu såhär några timmar senare är det fortfarande samma sak och jag haltar omkring lite där jag går. Det är inte på samma ställe som jag haft känningar förra veckan och det är inte heller riktigt där jag var skadad förra våren heller. Skadan förra våren var långdragen, men eftersom detta inte verkar vara samma ställe hoppas jag att det ska gå över snabbt. För jag har inte tid med sån här skit just nu!