Besöken avlöser oss här hemma i Halmstad och igår kom MarathonMia och tänkte blanda träning och semester här några dagar. Vi började med lite snack på balkongen, en lunch på BarMezzo och strax därefter bar det iväg, mot Prins Bertils stig. Jag tror det var tredje eller fjärde gången jag sprang här den senaste veckan, men det gör inget, absolut ingenting. Den 13 kilometer långa sträckan från slottet i Halmstad till stranden i Tylösand känns som hemma och det rullar på helt enkelt.

Vi joggade iväg i ett behagligt snacktempo och jag gjorde vad jag kunde för landa på hälarna för att vara snäll mot mina vader som har tagit en del stryk från senaste passen. Kanske lite felaktigt att försöka landa på hälarna, men bättre det än att inte kunna springa alls eller att riskera vaderna. Vi snackade om allt mellan himmel och jord och vips så var vid vattenslangen i Grötvik. Det blåste en del och det gick lite vågor på havet. Och det är väl lite det som är tjusningen, oavsett väder är Prins Bertils stig värt ett besök. Vi fortsatte sista biten fram till stranden i Tylösand och det känns lika häftigt varje gång man kommer där på stigen och stranden kommer i blickfånget.

Tanken var att vi skulle göra något mer, intervaller och till exempel. Jag hade också en idé att man kunde springa hem igen utmed cykelbanan och då blir det nog 9 kilometer. Samtidigt var vi törstiga och ville sitta ner och dricka gott på Bettans Bar. Vi bestämde oss för att köra intervallerna i strandskogen och ta en välförtjänt öl efteråt och sen ta bussen hem. Mia var ju på besök och skulle få träna och slippa sin vanliga roll som ledare, så jag och Sara delade upp oss. Jag tog med Mia på intervallerna och Sara såg till att de tänkta styrkeövningarna mellan intervallblocken utfördes som tänkt. Samtidigt som jag generellt tycker det är kul och driva fram andra så var det också kul att få pusha fram Mia som själv är den som pushar fram mig och alla andra på IF Linnéas träningar.

Lite hopp och studs i slutet av intervallerna

Share Button