Smärtsamma intervaller

Idag var det dags att lämna joggandet och ge sig på lite intervaller igen. Vi sprang bort till gamla kära Sannarps IP, det var ett tag sedan jag sprang intervaller där. Klockan var kanske strax efter lunchtid och solen stekte på ganska bra. Planen var 3*4*300 meter som skulle gå under 63 sekunder och med start var 90:e sekund (innebär knappt 30 sekunders vila). Mellan blocken tänkte jag mig 2 minuter och hoppades att det skulle räcka.

Jag drog iväg på första intervallen i första blocket och det kändes ganska bra. Jag såg på klockan under intervallens gång att jag låg bra till. Klockan stannade på 59 sekunder. Lite för snabbt, men det var ju första intervallen. I andra intervallen gick jag nog ut mer sansat och landade också in på 61 sekunder och jag hoppades att detta skulle kunna vara en lagom sluttid. Fördelen att springa kortintervaller i block (förutom själva blockvilan då) är att det aldrig är långt kvar till nästa blockvila så psykologiskt är det ganska bra. De två sista intervallerna i första blocket rullade på i 62 resp 61 sekunder.

Första blockvilan var skön. Jag nöjde mig med 2 minuter och det räckte kanske men jag var ju inte utvilad precis. Precis som i första blocket gick första intervallen bra, klockan stannade på 60 sekunder. Andra gick också bra och klockan stannade på 61 sekunder. Redan här började jag tänka både på den kommande blockvilan, men också på att det inte var så mycket kvar av passet. Intervallpass är ofta ganska snabbt överstökade, man ska bara börja någon gång. Tredje intervallen gick lite trögare och jag fick kämpa. Trots detta blev det återigen en 61:a. Sista intervallen innan blockvilan borde jag ju inte ha problem med motivationen, men av någon anledning tappade jag lite fokus och var inte speciellt bra sista 100 metrarna och jag var också dålig på att kämpa hela vägen in i mål. Klockan stannade på 62 sekunder.

Bara ett block kvar, pust och stön. Jag var ordentligt trött. Blockvilan hjälpte, men jag flåsade fortfarande en del när det var dags att köra igång igen. Jag kände inte heller samma snabbhet som jag tidigare gjort i mina första intervaller efter vila. Klockan stannade på 60 sekunder. Sen tror jag det var på andra intervallen som jag tydligt kände hur jag inte längre sprang på framfoten utan tydligen hade ramlat ner lite på hälarna. Naturligtvis inte bra, men om jag tänker på hur det varit för längesen så har jag kommit en bit, men det saknas ju fortfarande en del styrka och vana. Andra intervallen blev en 61:a. Bara två kvar. Lätt att motivera sig. Tufft men hår och även den tredje och totalt näst sista intervallen blev också en 61:a. Jag var nöjd när jag drog iväg på sista intervallen med glädjen försvann redan efter 80-100 meter. Något hände i vaden. Eller det hände inget tvärt ”pang” men jag kände ändå på 2-3 sekunder att nu kommer något i vaden och jag hoppade av direkt. Detta är jag ganska stolt över faktiskt, att jag i den sista intervallen valde att avbryta direkt, nästan på sekunden som jag kände något, istället för att springa klart för det var ju ändå den sista intervallen.

Jag ställde mig i ett läge som sträckte lite men försökte ganska snabbt börja gå och hålla mig gåendes och vi gick också hela vägen hem strax efteråt. Det är samma vad som jag hade problem med för ett drygt år sedan, men inte på samma ställe. Efter passet så har jag hållit igång och gått en hel del och jag känner hur det bättrar sig när jag gå och hur det stelnar till lite när jag har varit stilla. Så egentligen är jag nog inte så bekymrad och känslan är ganska lik den man kan ha efter en mara där man stelnar till när man har varit stilla och så tar det 10 minuters gång så börjar det släppa. Jag hoppas att det är något liknande lätt den här gången och att jag hann avbryta innan det blev ännu värre.

Nu ska jag iväg och få massage.

Share Button
Publicerat den
Kategoriserat som Inlägg

3 kommentarer

  1. Hoppas allt är som det ska med din vad!

    På lördag är det årets tredje tävling. Falkenberg 10 km.
    Redan nu tänker jag hur smärtsamt det kommer bli.
    För nu vill jag göra ett nytt PB på distansen :)

  2. Mikael: Då får vi hoppas det går bra. Vi ses kanske, vi funderar på att ta oss dit, men för min del blir det kanske inget tävlande, möjligtvis att jag är med för skoj skull.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *