Vissa saker lär man sig aldrig och vissa saker verkar bli värre med åren. Förr kunde jag äta ganska nära inpå träningen och ändå träna utan problem. Så är det inte längre. Jag tycker att jag har blivit ganska känslig på det jämfört med tidigare. Detta har iofs inte hänt i år, men idag slog det mig och min träning och då hamnar det också på bloggen. Jag hade tänkt en distans runt milen men nu stannade det på 6 kilometer.
När jag sprang runt där med mina magproblem började jag fundera lite mer på det här med matintag under loppen och då speciellt ultralopp. Och även om de allra flesta ultralöpare är mer rutinerade än mig på sådana distanser så har jag i alla fall sprungit två ultralopp. Och jag kommer inte ihåg att jag hade några större problem med mat och mage då. Okej, man (eller jag) springer inte så fort på ultralopp men en bit in i loppen kanske ansträngningsnivån är ganska hög trots en lägre fart. Skumt.
Jag drog mig också till minnes att jag hade ont i magen första halvan av Stockholm Marathon i år och då fick jag det redan efter någon minut. Jättekonstigt tycker jag, men fanns det en rimlig anledning jag inte har tänkt på?. Jag kände inga problem med magen under uppvärmningen, men som sagt, redan efter någon minut efter start började magen jävlas. Och jag rusade inte direkt vid start, så det borde inte bero på det. Jag åt en banan och en halv sån där energikaka ungefär en timme innan start. Var det verkligen för nära start? Nja, inte som det har varit tidigare, men kanske jag måste vara försiktigare med detta framöver.
Någon behöver raka sig…
