Idag gjorde jag ett första försök att komma igång med långpass efter maran. Kontinuitet i långpassen har aldrig varit min starka sida, så desto viktigare att jag nu får till rutinen. Idag hade jag tänkt mig runt 20 km i lagom lugn långpassfart, vad det nu betyder… Tanken var att jag skulle börja lite söder om Halmstad och springa ner till Mellbystrand där Sara skulle springa och göra andra övningar. Jag skulle springa utmed en cykelväg och detta skulle innebära helt okänd mark, både till sträcka och hur långt det egentligen skulle bli.
Vädret var bra, lagom varmt med korta tights och t-shirt för mig som gillar värme. Jag hade valt ett par ganska lätta Adios, de måste ju också få träna ibland och inte bara vara med på tävlingar. Jag drog iväg och försökte hitta en ganska lugn och lagom långpassrytm och det gick nog egentligen ganska bra. Men efter mina två intervallpass med Linnéa tidigare i veckan börjar nog formen komma tillbaka efter maran och det är lätt hänt att det går lite för fort. Jag hade inga tekniska hjälpmedel som berättade hur fort jag sprang men känslan sa att det borde vara en bit under 5 min/km eller varför inte ner mot 4:30 min/km. Kanske lite för fort för min del, men så länge det kändes ganska bekvämt körde jag på. Vi hade också gissat att det kanske skulle bli knappa 15 kilometer ner till Mellbystrand och slingan där Sara höll till.
På denna för mig helt okända sträcka fanns en del sanslöst långa raksträckor som sällan är en löpares favorit. Naturligtvis är det inte min favorit heller, men när det känns bra och med rätt inställning rullar det på ändå och raksträckorna betas av en efter en. Emellanåt fick jag också en känsla av att jag var ute på ultrauppdrag, antingen att jag själv sprang en lång sträcka och kom förbi vätskestationer eller att jag kom fram till olika växlingsstationer i en ultrastafett. Varför fick jag sådana tankar?
Det blev totalt dryga timmen fram till slingan i Mellbystrand och slutet på mitt medellånga långpass. Inte riktigt så långt som tänkt alltså, men jag kompenserade det med att jag sprang lite fortare än tänkt. Okej, jag vet att denna kompensering inte gör samma nytta som ett riktigt långpass men jag får försöka ta det i mitten veckan istället.
Här sitter jag i skogen i Mellby!
Den här grejen att ha runt armen för mobil och pengar är väldigt bra!
Tack för tipset! Är ute efter något att ha min iPhone i när jag springer, som dessutom sitter bra.:)
Tack för inspirerande och snygg blogg!
Åsa: Den sitter faktiskt ganska bra och man får dessutom plats med lite pengar och kreditkort. :)
På nåt sätt har jag aldrig behövt nån sån sak :)
Har ganska ofta ömma och stumma vader. För dåligt tränad?
Mikael: Haha, jag förstår vad du menar. Jag trodde inte heller jag skulle bli en van användare av den, men den är bra och praktisk. Har nog inget bra svar angående vaderna, men massage ibland kanske kan vara något. Stretcha och tänja tycker jag också man kan göra ganska bra själv. Jag tycker inte det behöver betyda för dåligt tränad.
Linda: Tack! Vad snällt sagt!