Jag hade inte tänkt att köra något speciellt träningsläger under midsommarhelgen och så blev det inte heller. Och det är väl kanske helt naturligt, både för att det var just midsommar och för att det sällan blir mer träning än jag tänkt mig.

Men lite motion fick jag allt. På midsommarafton var vi ute och gick, två gånger till och med. Jag blev nog ingen bättre löpare på köpet, men ändå, ut kom jag. Och i lördags blev det ännu bättre. Trots (ett väldigt lugnt) firande så kom jag ut och sprang en 8-10 kilometer vid lunchtid. Och eftersom det var så fint väder blev det naturligtvis en sväng på Prins Bertils stig. Känslan jag fick med mig från passet har jag lite svårt att tyda. Samtidigt som jag tyckte det kändes lite småjobbigt så rullade det nog på ganska bra ändå. Ingen fantastisk fart, men heller ingen slöjogg. Och är det någon sådan mittemellanfart är det kanske okej att tycka att det är lite småjobbigt.

I söndags blev det ingen träning alls, men däremot bjöd helgen också på ett snack med polarn som ofta innebär lite träningssnack. Han laddar för en tävling i Åre där de först ska paddla, sen cykla och sist springa. Jag tycker det låter skitjobbigt, men han är bra tränad och denna typ av uthållighet passar nog honom. Vi pratade också om önskade miltider som vi trodde vi skulle kunna fixa nu eller senare i sommar/höst och för hans del skulle 35 minuter ligga helt klart inom räckhåll. Jag känner inte att jag är riktigt där ännu utan kanske snarare kan ligga på 36-37 någonstans lite senare i sommar om allt funkar bra. Men sen vårt snack har jag inte riktigt kunna släppa det här med 35 minuter på milen. Även om han gjort bättre tider än så tidigare och alltså inte behöver komma upp på gammal persnivå så tycker jag 35 minuter på milen är grymt bra. Och det jag funderar över är vad som skulle krävas av mig för att jag skulle kunna göra 35 minuter på milen. Det är stora frågan just nu!

Vi gick ett varv på Galgberget – här iklädd träningsjacka!

Avslutade passet inne på Brottet, men vattnet klarade jag mig ifrån!