Klockan är typ 23 och det är bara jättelite kvar till start, sova några timmar och upp och iväg och så pang. Kan undra om det känns likadant när jag springer? I och för sig är det ju inte så bra om klockan tickar på snabbare än vad den borde göra i förhållande till mitt tempo.

Jag har sprungit några maror och det kan ibland vara svårt att komma ihåg känslan, hur det är sista dagarna, sista kvällen, natten och timmarna innan loppet. Och den här gången är egentligen inte annorlunda, jag kommer inte så noga ihåg hur det brukar kännas, även om det bara var en dryg månad sen jag sprang Boston. Men det känns som jag tänker mer, är lite oroligare och kanske lite mer fundersam och polarn tyckte till och med att det märks hur jag skriver här på bloggen. Konstigt, innan man själv kommer på att något kanske är lite onormalt så vet andra redan om det. Men då till den stora frågan, är denna känsla bara nervositet? Och är jag då i så fall mer nervös nu än jag brukar vara? I så fall varför? Kanske för att jag gärna vill lyckas. Vet man med sig att träningen har varit sisådär kanske förväntningarna sänks och det blir inte lika noga. Men nu känner jag nog att jag borde ha det i kroppen, jag borde ha en chans och jag hoppas hoppas att jag kommer vara nöjd imorgon eftermiddag. Nu vill jag egentligen bara sova bra, upp och käka och dra bort till starten, mingla lite och iväg. Let the party begin!!

Imorgon vill jag kunna fira!!