Ibland är det svårt att få ihop sin egen logistik för att hinna med den man vill. Jag sprang Göteborgsvarvet i lördags och det är en liten tradition som gör att många i närmsta släkten är med. Lite grillning efteråt gör att klockan rinner iväg och jag skulle ju springa AIDS-loppet i Stockholm mitt på söndagen. Tur då att Swebus finns. Att åka nattbuss med Swebus är oftast ingen njutning, men det funkar. Och eftersom jag knappt sovit något mellan fredag och lördag var jag nog ganska trött. Att jag hade ett dubbelsäte för mig själv hjälpte naturligtvis också till. Klockan 06.30 söndag morgon var jag uppe i Stockholm.

Jag fick några få normala sovtimmar innan det var dags för en snabb frukost, på med nya löparkläder och så stack jag och Sara iväg till Gärdet där AIDS-loppet hade start och mål. Med tanke på varvet i lördags och att jag kände en del i foten och längst ner i vaden fick det räcka med 5 kilometer. Det viktigaste var att vara med och att anmälningsavgiften gick till något bra.

När startskotten, eller förlåt, biltutan ljöd och löparna stack iväg försökte jag göra detsamma. Ganska snabbat kände jag att det stramade lite i foten/vaden och att jag kände lite som träningsvärk i magen som jag ofta gör efter längre löpningar. Magen får ju stå emot en hel del stötar längs vägen. Summan av kardemumman var att jag tyckte att jag kämpade en del, men det hände inte så mycket i farten som det borde göra. Men det spelade egentligen ingen roll, jag skulle ju bara springa igenom loppet och jag var glad för att jag valt 5 kilometer.

Detta var tredje gången AIDS-loppet gick i Stockholm och antalet löpare har ökat för varje gång och för varje år har det också kommit fler städer som arrangerar det. Ett enkelt och skönt lopp där jag gillar servicen att man fick fika efteråt, gillar den där mumsiga chokladkakan!

Supersnabba Ingmarie och jag!

De bjöd på mumsig fika!

Trött gubbe och arrangör Mia!