Jag har lärt mig en sak från TSM-Micke och det är att ta väldigt väldigt små steg i uppförsbackarna. I allmänhet tror jag det är bra att ta mindre steg uppför och längre steg utför och det är väl inget konstigt med det. Men jag tror att många kanske skulle tjäna på att ta ännu mindre steg uppför än vad vi gör idag. Jag har provat detta på träning och det känns som kroppen återhämtar sig lite lätt trots att det är uppför och jag är piggare på toppen istället för helt slut.
Men visst går det sakta, det gör det. Så frågan är hur små steg man vågar ta uppför Västerbron på maran. Man vill ju inte tappa tid bara för att man tar små steg. Men man kanske lätt springer ikapp efteråt om man är pigg. Är detta detsamma som att våga ta sig tid att dricka vid vätskekontrollerna? Att våga stanna till så pass länge så att man får i sig den vätska man behöver, även om det innebär att man tappar 10 meter på klungan man låg i? Bra fråga tycker jag och när det gäller vätskan är jag bekväm med att släppa lite bara för att få i mig tillräckligt med vätska.
Hur tänker ni om detta?
Korta steg gör att du inte använder ren muskelstyrka från benen uppför. Det innebär att du är redo för fartökning när du väl är uppe på toppen, vilket gör att de 10 sekunder de går långsammare uppför, har du snabbt igen utför och på rakan. Plus att du inte har sura muskler. Ju snabbare du tar dina kortare steg – desto fortare är du uppe!
Fiffigt va! (glöm inte trycka fram höften lite och lyfta blicken!).
Har även hört att man bör undvika långa steg utför också. Lätt att fotisättningen sker för långt fram och ger bromseffekt vilket också sliter på benen. Hade själv problem i backarna både uppför och nedför sista 10 på LL förra året. Dålig backträning och -teknik kostar verkligen mycket tid.
Att våga springa tillräckligt sakta på vissa punkter i lopp är något av det svåraste tycker jag. Finns mycket att vinna på att vara mer strategisk och taktisk i sin löpning. Att ha en plan och följa den slaviskt tror jag mycket på. När adrenalinet ökar och tröttheten kommer smygande klarar jag sällan av att analysera och fatta rätt beslut under själva loppet…
Absolut små steg uppför! Sparar massor av energi vilket nästan säger sig själv. :-) Jag brukar inte stanna vid vätskekontrollerna mest för att det är svårt att få igång kroppen igen. ;-)Du verkar vara i en grym form! :-)
Springer mitt första Stockholm Marathon i år. Var är de tuffa partierna och har du några tips till mig?
Mycket teknik och taktik det här med att kuta lite. :-)