Idag sprang jag långt långpass med TSM. Planen var 37 km i 4.40 min/km för oss i 3-timmarsgruppen. Nu känner man ju iofs TSM och det ”kan hända” att det går något fortare än tänkt och det stämde även idag. Samtidigt hade TSM-Micke bra koll på vår lilla grupp om bara 3 adepter så om ingen klagade kunde vi ju hålla ett något högre tempo. Jag hade inga tekniska prylar som kunde mäta fart eller sådant där, men jag hörde mer talas om tider som 4.26 och 4.17 än 4.40. Vad snittfarten på rundan blev vet jag inte, men jag är inte förvånad om den låg under 4.30, dvs en tid som motsvarar runt 3:10 på maran.
Själv hade jag en något blandad träningsdag. Jag tyckte det kändes ganska lätt ganska länge. Men jag märker tydligt att det tar lite mer kraft när vi kommer ut på lite obanade eller terrängliknande stigar, för att inte tala om uppförsbackar. Det finns helt klart detaljer jag kan bli bättre på. Tur att jag mest springer lopp på asfalt! Fram till ca 2o km var det mest jobbigt att man visste att vi hade så långt kvar, efter 25 km blickade jag fram emot 30 km och någon gång strax efter 30 km började det kännas lite i kroppen. Det var egentligen inga problem i benen, tror jag, men kroppen som sådan började protestera lite. Självklart gillade jag inte det, men jag hoppas att det kan bero på lite sviter som sitter kvar efter Boston Marathon. Tillbaka vid Östermalms IP hade vi nog drygt 35 km och jag kände mig nöjd med det och kämpade inte vidare på någon extraslinga för att få ihop 37 km.
Såhär några timmar efter träningen tycker jag att jag kroppsligt hämtade mig ganska okej, men jag har varit lite trött i benen efter passet. Nu blir det inte fler överlånga långpass utan jag planerar ett pass runt 20 km efter nästa helg och sen ett lugnt Göteborgsvarv helgen innan maran.
Lite saltig blev jag visst idag…
