Jag har under snart en veckas tid försökt anmäla mig till ING New York City Marathon och sista dagen för anmälan var igår den 30 april. Anmälninsförfarandet på nätet har inte riktigt fungerat som det skulle och därför har jag mailat till dem, men responsen har varit nästan obefintlig, men det skriver också att de får otroligt mycket mail.

Samtidigt som jag hoppades så trodde jag loppet var kört tills jag nu tidigt i morse öppnade mailen från telefonen i sängen bara för att kolla om jag fått någon respons. Och där fanns det nya mailet jag väntat på och beskedet kunde inte vara mer glädjande: ”You are accepted into the 2011 ING NYC marathon”. Jag blev nog fan lite tårögd där på sängkanten när jag rullade fram texten från Janet, min nya favorit från NYC marathon.

Senast jag var i New York var i maj för ett år sedan (mellan Göteborgsvarvet och Stockholm Marathon) och vi joggade en del i Central Park och där var vi minsann inte ensamma. Löparvågen är minst lika stor i USA och det märktes tydligt. Jag såg då också information om att man kunde gå med i det som motsvarar TSM (Team Stockholm Marathon) i Sverige. Även om jag lite löst tänkt på att springa i New York så blev det ännu mer påtagligt då. Samtidigt är det inte så lätt att komma med, man ska antingen ha tur i ett lotteri (eller otur flera år i rad), åka med någon resebyrå som lätt blir väldigt dyrt eller få en garanterad plats för att man klarat deras kvalificeringsgränser. Även om jag gillar att många kan få chansen på många olika sätt så är jag nöjd med att jag kom med för att jag kvalade in på tid och därigenom fick en garanterad plats.

Så nu måste jag fortsätta träna och träna mer långpass. Och det gör jag ju faktiskt här nere på ultrahelgen i Skåne, igår blev det 53 km. Mer om ultrahelgen kommer i ett separat inlägg senare.

Idag är jag nöjd!

Share Button