Ibland hinner jag inte med att uppdatera bloggen i takt med träningen och träningsrelaterade tankar och aktiviteter. Nu är det så, jag vet inte var tiden tar vägen. Så det här blogginlägget får innehålla en blandad godispåse, eller gott och gott, allt är inte ros, tyvärr.

Igår joggade jag en liten runda för att känna på benen två dagar efter halvmaran i Prag. Förhoppningen var ju att jag inte skulle ha några direkta sviter från loppet och jag gissade faktiskt att det skulle vara lugnt och vet ni vad, det var det! Jag hade egentligen inga känningar alls efter loppet och joggen igår blev som tänkt, en lugn jogg innan lite mer stretch än vanligt efteråt.

Idag gick jag till gymmet för att ställa in bandet på lagom lutning med tanke på backarna på Boston Marathon. Jag hade inte så mycket tid på mig, så det blev bara 3*3 minuter med 1 minuts vila och 3*1 minut med 1 minuts vila. Jag körde med 5 resp 6 % lutning och i ca 4.30 och 4.20 tempo. Även om jag själv tycker att jag har ett lät steg så innebär det tydligen inte att jag är bra på att springa uppför. För detta var ingen dans på rosor och hur ska det då kännas när liknande backar kommer efter 30 km i Boston? Den som lever får se!

Efter backintervallerna mötte jag Sara och vi gick till en Löplabbetbutik som hade någon form av event där det bjöds på tilltugg och sportdricka. Representanter från Löplabbet och Asics var där och pratade om sina varumärken och berättade lite om deras samarbete med Stockholm Marathon. Vi gick ett varv, såg ett par bekanta ansikten och pratade lite med Saras PT, sen drog vi oss tillbaka i duggregnet.

Jag längtar till vädret vi hade i Prag, här bild innan start.

Saras mormor hade nästan lättare löpardojjor än mig!