Jahopp, så har den här dagen i Prag sprungit förbi hur fort som helst. Så fort att jag själv knappt hann med. Efter lite sömn till igår, mycket mat igår fick jag nästan sova tillräckligt många timmar till idag. Sen lite frukost, lite vila, byta om, jogga till start, lite värmning och hux flux stod jag i mitten av startgrupp A några minuter innan startskottet gick klockan 12.00.

Jag hade ju lite funderingar på hur jag skulle springa loppet, kör på och se vad som hände eller ta det lagom lugnt med tanke på Boston Marathon om 2 veckor. Det blev en variant eftersom jag bestämde mig för att en genomkörare säkert också är bra inför Boston. Och att jag, oavsett fart, skulle försöka hitta ett tempo som kändes ”behagligt”, vad det nu betyder när man springer en halvmara…

Startskottet gick och vi drog iväg på kullerstenar bland spårvagnsspår. Hmm, det är ju inte det jag har tränat på i vinter. Första kilometern gick, som vanligt, något fort, men sen försökte jag hitta något mer lagom tempo och hoppades att det skulle vara en rimlig fart. Det innebar att jag passerade 3 km på ca 11.30, men då hade som sagt inledningen varit lite väl snabb. Sen fortsatte jag rulla på och det kändes ganska okej och jag lyckades ligga strax under 4 min/km ett tag, fram till 8:e kilometern närmare bestämt, för då började jag bli trött. Ingen bra känsla kan jag berätta. Men 9:e gick något bättre och vid 10 km kom en efterlängtad vätskekontroll. I samband med den tog jag också lite Enervit och vips hade jag missat att kolla klockan efter 10 km. Jag tror att jag missat nr 11 och när skylten för 12 km kom hade jag helt plötsligt slarvat bort mitt lilla försprång på snitt 4 min/km fart. Men jag kom igen och fick till några nya kilometrar strax under 4 min/km, men dessvärre varar inget för evigt. Framåt 18 km började jag tappa lite och fick kämpa de sista kilometrarna för att det inte skulle rinna över för mycket. Jag sprang sen i mål på 1.24.25 och det får jag vara ganska nöjd med.

Om jag ska våga mig på lite analyserande så kommer det här. Jag tror jag gillar Prag och Prags halvmara var helt okej så jag kan tänka mig att komma tillbaka. Det sämsta med banan var kullerstenen och där spårvagnsspåren gick mitt i ”löparbanan”. Det positiva med banan är att den är väldigt platt. Idag hade vi väldigt fint väder och kanske lite för fint, dvs för varmt, för att det skulle vara optimalt på något sätt. När det gäller min egen insats så är jag nöjd med hur jag lyckades hålla igen lagom mycket när vi hade rusat lite i början. Känslan är ändå alltid viktigare än både fart och puls gissar jag. Sen är jag nöjd med att jag inte deppade ihop för mycket när jag blev trött redan efter 8 kilometer, utan kom tillbaka. Jag är också nöjd med att jag trots trötthet lyckades hålla uppe farten ganska okej på slutet så att jag aldrig hade någon kilometer över 4.10 min och därmed tappade väldigt lite när jag var trött. I mitt positiva tänkande tolkar jag detta som att jag har en bra lägstanivå, trots att jag kanske borde kört fler långpass i vinter.

Resultatmässigt blev det alltså 1.24.25 och plats 128 av 9500 anmälda tror jag. Jag hade startnummer 269 och jag hoppades att jag skulle kunna hålla den placeringen i mål och det var ju alltså ganska enkelt. Nu blir det vila imorgon, om man nu kan räkna en massa turistande som vilodag. Sen blir det till att fundera lite mer på de sista träningsdagarna innan avresan till Boston om 2 veckor. Sara och hennes mormor  var också med på resan och supportade och tog kort.

Snyggast dojjor vinner, eller hur!?

Ser ni mina spånda vadmuskler?

Mycket prylar blir det efter målgång!

Måste nummer 1: Coca Cola efter loppet!

Måste nummer 2: Mitt klassiska hopp!