Det är inte kul att skriva detta inlägg, men det är verkligheten. I söndags skulle jag springa långpass och göra det med TSM (Team Stockholm Marathon) i Stockholm. Förkylningen har ju inte riktigt velat släppa, men jag tyckte det gick okej att springa intervaller inomhus i lördags, så jag hoppades att jag var redo. Men verkligheten sa något annat. När det var dags för utomhusträning och långpass (i ganska bra fart) började kranen rinna och när jag efter en kort stunds löpning dessutom började lägga onödig energi på att inte halka, ramla, sträcka mig eftersom vi sprang på snö och is, ja då var det dags att kasta in handduken.
Det blev typ en halvtimmes löpning för min del och även om det förhoppningsvis till stor del berodde på tråkiga omständigheter så tog det lite på det mentala. Jag hoppas att jag inte är så dålig som det verkade i söndags. Jag var trött resten av dagen och jag har också varit lite trött idag så idag blev det vila igen. Jag ser så mycket fram emot våren utan snö och is och att bli fullt frisk!
Ja det är ju nu det roliga börjar som man satsat för hela hösten och vintern. Förresten, blir det satsning i Prag eller sparar du den till Boston?
Jag fick också avbryta mitt långpass i söndags, och hann inte med något veckan innan, det går snabbt att tappa självförtroende tyvärr..
Trist att du fortfarande är krasslig!! Dax att krya på dig nu!!
Pilla: Nja, tanken är väl att jag ska springa okej i både Prag och Boston, men riktigt bra blir svårt, det är för tidigt på säsongen för det…
Malin: Trist Malin, men nu tar vi nya tag! Kom igen nu, nu kör vi ett långpass denna veckan!!
Carina: Ja, trist. Det känns ganska okej, men tydligen inte riktigt klart än.