Jag har varit i Stockholm några dagar där det var på tok för kallt för att jag skulle kunna motivera mig att ge mig ut och springa. Kyla är ingenting för mig och det blir ganska naturligt varför jag ofta väljer löpbandet på vintern. Men igår kväll åkte vi hem till Halmstad och planerade ett utomhuspass tillsammans.

Trots att det var lördag och trots att det är skid-VM på TV ställde vi klockan och kom iväg redan strax efter kl 9, inte illa om jag får säga det själv. En av de finaste sträckorna jag känner till, Prins Bertils stig, låg framför våra fötter. Vi tuffade iväg och lite hit och dit utmed sträckan såg vi änderna och svanarna som är kul inslag på resan. Även om våren gärna hade fått kommit lite längre så är denna sträckning mellan Halmstad och Tylösand en sträckning som innehåller många fina vyer för ögat. Med bara en dryg vecka kvar till avresa till Monte Gordo i Portugal var det kul att springa utmed havet.

Även om det gick behagligt lugnt idag så var kroppen inte helt okej. Det kändes inte helt perfekt och idag var det ett knä som strulade lite då och då. Med tanke på kommande träningsläger och även halvmara och mara ganska nära i tiden så känner jag mig ibland lite orolig för att jag ska bli skadad. Naturligtvis ingen bra känsla, men jag hoppas att det får mig och stretcha och ta massage lite bättre för att förhoppningsvis klara mig utan skador.

Räknas detta som en godkänd chin?

Share Button