Det har nu gått några dagar sen Jens Byggmark tog VM-silver i slalom. Jag såg andra åket på TV och direkt när han han kom i mål som ny ledare och såg resultattavlan sken han nöjt upp som en sol och med ett smile från öra till öra. Han knöt näven och kanske kände han redan då att det var ett åk som kanske skulle kunna ta honom hela vägen upp till pallen. Han låg 6:a efter första åket och 2 av de 5 som var före honom var svenskar. Nervöst fick han sen se en efter en komma ner och i mål, men Jens ledning stod sig, ändå tills dess att ledande fransmannen Grange kom ner som världsmästare. Men Jens hade hela tiden skinit som en sol och nu när det stod klart att det blev ett VM-silver till grabben från Stenmarks Tärnaby gick det inte att ta miste på glädjen.
Och en del av oss kommer kanske ihåg lite om Jens historia. Han lyckades, ganska otippat tror jag, vinna två tävlingar samma helg för några år sedan. Men sen tog det stopp. Upp som en sol och ner som en pannkaka. För Jens åkstil karaktäriserades ju lite som vinna-eller-försvinna, och ett tag var det ju inte ovanligt att han gjorde just det sistnämnda. Detta har han nu kommit till rätta med på ett bra sätt och placeringarna har också kommit under säsongen. Men även om han själv kanske innerst inne hoppades på medalj i VM, var det kanske inte så många som trodde att det skulle kunna gå så bra som det gjorde.
Med VM-silvret kanske Jens uppnådde ett av sina högt ställda mål, vad vet jag. Men han visade tydligt hur glad och nöjd han var för sitt VM-silver. Och jag tyckte just det var så roligt, att det inte gick att ta miste på hans glädje. Och jag tycker vi alla ska vara glada och nöjda när vi når våra uppsatta mål. Det behöver naturligtvis inte handla om en pallplats i VM, utan kan ju vara att springa milen under timmen, eller att gå till gymmet 2 dagar i veckan 5 veckor i rad. Men när vi känner att vi uppnår ett mål som vi har fått kämpa lite för, så var nöjd. Sen kanske inte alla vill uppdatera sin facebookstatus med sina uppnådda mål och det behövs inte, det räcker lika bra med att du själv känner dig nöjd och glad och kan sätta upp nya mål.
Tjoho! Var nöjd när du når dina mål!
Så sant! Det är en av anledningarna till att jag gillar Aksel Lund Svindal som idrottsutövare – han visar verkligen att han blir glad när det går bra! Björn Ferry och Therese Johaug är två andra som jag tycker är himla bra på just det – att visa glädje över uppnådda mål :)
Bra skrivet! Håller med, man måste uppskatta när man kommer i mål och inte bara jaga vidare för att behålla motivationen :)
Jag kan inte detta. Är i princip missnöjd efter varje träningspass. Tänker att jag kunde gjort allt lite bättre, hårdare, fortare m.m.
Påverkar detta mina prestationer? Jag tror definitivt att det är så. Ibland funderar jag över vad jag håller på med.
För vem? Till vilken nytta? Kommer jag någonsin vara nöjd?
Mental träning kanske är ett alternativ? Fast jag är å andra sidan ingen elitidrottare.