Titeln på detta blogginkägg är direkt riktat till mig själv!

Förra veckans träning bestod till nästan 100% skidåkning, men den bestod också av ont i huvudet, ont i ryggslutet och ont i höfterna. Just nu återstår som tur är bara lite känningar i höfterna. Men summa summarum är att när jag idag var redo för löpning igen kändes det som evigheter sen jag sprang senast och en obehaglig nybörjarkänsla infann sig i kroppen. Man säger ju ofta att kontinuitet i träningen är viktigt och visst är det så. Men när jag själv tänker på det uttrycket brukar jag inte tänka på att all form försvinner på en vecka. Och jag tror inte heller att varken kondition eller snabbhet har försämrats nämnvärt på denna veckan, men den så viktiga känslan var som bortblåst idag.

Så även om jag inte sprang varken fort, långt eller länge så bara slutade jag småjogga efter typ en kvart. Och varför? Jag vet inte, inte för att jag var trött i alla fall. Det borde ju snarare vara så att jag var löpsugen idag, men tydligen inte. Och jag gissar att jag är som mest löpsugen när jag vet att formen är bra och at det kommer att bli ett bra träningspass.

Så ikväll gäller det att på alla möjliga sätt och vis hitta en motivation som gör att jag så snabbt det bara går, typ imorgon, är fullt motiverad igen och inte avbryter ett träningspass, hur ”dåligt” det än går. Kom igen nu Snabba Fötter! Om mindre än 3 veckor är det träningsläger och då går det inte att bara lägga av!