Även om det händer att jag springer inomhus ibland så springer jag faktiskt utomhus en del också. Som idag till exempel. Idag var jag av någon underlig anledning med Sara när hon skulle hålla på med en av sina påhittade utmaningar. Det innebar backlöpning i Åre och inte i vilket Åre som helst utan i ett Åre där snön yrde omkring en jäkla massa från alla möjliga håll. Nästan direkt funderade jag på om jag skulle vända och hämta mina goggles, men eftersom det hade börjat mörkna hade jag nog inte sett så mycket och det hjälper ju inte att ha dem i pannan eller runt halsen. Istället kom jag på att jag ju kan springa baklänges och vilken jätteskillnad det blev. Efter att tidigare knappt sett något samtidigt som ögonen bara rann kunde jag helst plötsligt hålla ögonen öppna och det var trevligt.

Jag tyckte också att det gick ganska bra att springa baklänges och det kändes som ganska bra träning. Så här efteråt kommer jag inte riktigt ihåg i vilken kroppsdel det var jobbigt, men jag tror det var framsida lår, kan det stämma? Det är ju nästan så man borde leta upp någon lagom backe och och köra lite baklängesträning. Och det får bli utomhus, för jag vet inte om jag är med på blickarna jag skulle få om jag satte löpbandet på gymmet på lagom lutning, vände mig om och började trippa.

Oj vad ögonen rann och jag blev ledsen av snyöran!