Till skillnad från igår så blev det idag en bra träningsdag. Jag hade en PT-timme inbokad som körde fullständigt slut på mina armar och lite till. Tur att jag inte springer med armarna, för då hade jag knappt sprungit alls. Men jag gillar PT-timmarna. Även om jag inte alltid är speciellt laddad innan träningen så är det omöjligt att inte bli laddad när timmen börjar. Det beror säkert på en blandning av min egen och min PTs engagemang. Jag känner att jag ger mycket mer på en PT-timme än vad jag tror att jag hade kunnat göra själv.

Efter PT-timmen tog jag en liten ”fika-brejk” med Sara som också var på gymmet. Sen ställde jag mig på löpbandet för att försöka få ihop ett ”vanligt” distanspass. Ett vanligt distanspass i lagom lugn fart är kanske det pass på löpbandet jag har svårast för, i alla fall känner jag så just nu. Kanske beror det på att jag gärna vill att det ska gå lite fortare och variera farten mer. Så idag bytte jag pass till ett progressivt pass och jag bestämde att 10 km skulle det bli idag. Jag kom snabbt in i passet som började i 5-fart, men jag började progressiviteten ganska snart och kom snabbt ner i 4:30-fart. Även om de första minutrarna kan kännas småjobbiga, så blir det nästan alltid bättre redan efter 5-10 minuter. Jag fortsatte att öka farten och var nere i 4-fart när jag gjort mina 10 km.

Dagens 10 km slutade på 44:30, ingen tid jag hurrar över, men det är progressiviteten i passet som är bra. Jag tycker att dessa pass är jättebra för att vänja kroppen att hålla ett högre tempo och jag tror att min fart för min bekvämlighetszon flyttas framåt. Och att flytta bekvämlighetszonen och vänja kroppen vid högre farter tror jag är jätteviktigt för att bli bättre.

Tjohej!