Hur klarar sig era fötter?

Det här är inget kul ämne direkt, men på nåt sätt tror jag att de flesta löpare ändå har kommit i kontakt med det någon gång. Nästan oavsett hur bra skor man har och hur man kanske använder flera par skor så kan det ibland hända att fötterna tar lite stryk av vissa träningar eller tävlingar. Vi sliter skorna olika och får skavsår eller kanske blåsor på olika ställen. Det kan bero på sockarna, värme, fuktighet, en storlek på skorna som är perfekt i de allra flesta fall, men inte i alla, osv.

Om/när jag själv får lite problem är det oftast efter långa träningar eller tävlingar, där det kan vara en liten liten skillnad mellan skor i perfekt storlek, men också på sockar, värme, fuktighet, att banan varit väldigt kuperad eller annat.

Efter Båstad Marathon i somras var fötterna inte så snygga och den gången hade jag valt en väldigt skön träningssko som kanske var lite för otajt på foten vilket gjorde att foten rörda sig i de branta nerförsbackarna. Att det var på asfalt och 30 grader varmt gjorde säkert inte saken bättre.

I mitt senaste långpass på 25 km fick jag en liten, men efter passet ändå synlig och lite vätskefylld blåsa på framsidan av ena tån, framför tånageln. Jag gjorde inget med den och dagen efter var det i princip som om ingenting hade hänt. Men lite kan man ju ändå undra, var detta slumpen, är skorna inte perfekta över längre distanser eller behöver jag springa in dem lite mer? Jag kanske hade sprungit drygt 5 mil i skorna innan långpasset och haft samma modell tidigare som jag har sprungit maran i utan problem. Troligtvis är det ingen fara och jag ska testa dem i fler långpass så får vi se vad som händer.

Men det är helt klart viktigt att testa sina nya skor och gärna på liknande distanser och under liknande förhållanden som man har tänkt att använda dem på tävling.

Av ”humanitära” skäl lägger jag inte upp någon för inlägget passande bild… :-)

Share Button
Publicerat den
Kategoriserat som Inlägg

3 kommentarer

  1. När jag sprang i början av 90-talet sprang jag i bomulls-tubsockor och då var grundregeln att efter vårvinterns första långpass blev jag av med stortånaglarna, och sedan tog det ungefär ett år innan de var helt återställda och då var det dags för nästa års första blöta långpass.

    När jag började springa igen 10 år senare hade jag bättre strumpor och då blev de problemen mindre, men de försvann inte helt förrän jag hittade de strumpor som slår alla andra jag haft. Med dem (x-socks) har jag på mina två senaste maror inte fått en enda blåsa på fötterna och tånaglarna har också klarat sig.

  2. Strumporna har stor betydelse tycker jag. Springer jag med vanliga, icke löparstrumpor eller för tunna löparstrumpor gillar tårna inte läget. Gäller att smöra lite för fossingarna tycker jag.

  3. Jonas: Jag har också alldeles för bra erfarenhet av tappade naglar, även om det faktiskt har blivit mycket bättre. Men tack för tipset med x-socks, de ska jag nog testa och ge en chans.

    Sofie: Jo, sockarna är viktiga, men ibland vet jag inte vilka sockar som funkar. För jag tycker inte att alla ”löparsockar” är tillräckligt bra.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *