Just nu kämpar jag i två uppförsbackar. Förhoppningsvis kan jag själv påverka hur lång tid det tar innan jag är uppe.

Det ena är att jag fortfarande får lite känningar i foten, men eftersom det bara är lite och det inte verkar som det blir värre försöker jag kämpa på lite lagom ändå. Eller som pappa brukar säga, ”j-vlas kroppen med mig j-vlas jag tillbaka”.

Den andra tuffa uppförsbacken är jag gissningsvis inte ensam om att befinna mig i. Det är nämligen den där tuffa backen man lätt hamnar i efter jul och nyår när konditionsträningen kanske inte varit på topp. Kondition är en färskvara och det blir jag påmind om nu.

Men som sagt, jag tror jag själv och alla andra kan påverka hur lång backen kommer att vara. När jag måste få tillbaka konditionen brukar det vara bäst att tvinga mig till ett antal pass på ganska kort tid. Det behöver inte vara jättelånga pass eller snabba för den delen, det viktigaste är att jag kommer iväg.

För känslan att känna sig vältränad eller i form är ju hur skön som helst. När jag gjorde sub 3 på maran i höstas var det 5 år sen jag gjorde det förra gången och känslan att vara tillbaka sub 3 var hur skön som helst!

Så till alla oss som känner att vi har tappat lite under jul och nyår säger jag högt: Kom igen nu för tusan! Det är upp till oss själva att så snabbt som möjligt fixa de här lite jobbiga komma-tillbaka-passen, och det blir inte lättare ju längre vi väntar!