Idag hade jag tänkt springa årets första långpass och med tanke på isbanan ute fick det bli gymmet och det hade jag egentligen inget emot. Hellre lite fart än för långsamt, halkigt och skaderiskerande ute. Sara brukar påpeka att jag inte sprungit något långpass sen i Berlin i september och jag vet inte, men det kanske kan stämma. Nu blev det ju inte jättelångt, men 14 km känns ändå som en okej början. Och jag höll mig runt 5 min/km och det skulle jag inte ens gjort med skridskor ute idag.

Men det kändes ändå lite som början på något nytt. Det känns att pannbenet inte är så vältränat och även i höfter och leder kände jag lite, precis som jag brukar göra de första längre passen. Men jag kände bara min lilla känning i foten lite lite någon enstaka gång, så det är jätteskönt. Så nu har årets träning börjat på riktigt och det känns skönt att börja komma igång.