Gårdagens träning fick bli ett litet kort intervallpass på löpbandet på gymmet. Och jäklar vad bra det kan bli även om man inte har så lång tid på sig. Men det jag mest tänkte på var hur jag kände mig lite som en nybörjare, av olika anledningar.

Nybörjarkänslan kom från att jag 1. fick springa på ett äldre, mindre och smalare löpband (för de andra var upptagna). 2. sprang min mina adidas adizero Haile adios för första gången. 3. inte har sprungit snabba intervaller eller liknande sen innan Berlin Marathon i september.

Men även om det av ovanstående anledningar kändes lite konstigt tyckte jag det gick riktigt bra. Okej, nu kanske bandet inte alls var kalibrerat som de andra jag brukar använda, men man kan ju hoppas att det inte skiljer jättemycket. Jag har sett att en del pratar om sina bekvämlighetszoner och jag tyckte nog att farterna jag höll kändes mer bekväma än vad de brukar göra. Jag hade 1 minuts vila mellan varje intervall och jag sprang i 3, 2, 1, 2, 1, 2 och 3 minuter. Farterna jag höll var 4.00, 3.45 och 3.30. Lägst fart i längst tid och vice versa.

Jag tycker den här typen av upplägg funkar riktigt bra för på något sätt känns det som man är som bäst på att springa intervaller en bit in i ett intervallpass. Att då köra lite böljande stegar såhär gör att jag lätt kan lägga till lite extra och testa en ny fart eller i en ny längd.

Att det kändes såhär bra var lite kul för nu är det snart dags att dra igång träningen lite mer igen och att jag då redan nu känner mig långt framme vad gäller intervallerna är bra. För jag ska ju helst bli snabbare!

Invigning av adidas adizero Haile adios

Efter träningen får man äta banan