Idag sprang jag mitt första pass efter lägret i Portugal. Huruvida jag är helt återhämtad efter maran i Berlin nu när det gått drygt 2 veckor vet jag egentligen inte, men det gick bra att träna på lägret. Men jag hoppade medvetet över intervallpassen också. Men idag när det var träning med gymmet var det dags för intervaller på Galgberget.
Det börjar helt klart bli höst ute. Det är mörkare och kallare och nästan alla tränar i tajts och någon form av tröja eller jacka. Att ta lagom mycket på sig är inte helt lätt och det brukar ta ett tag innan man lär sig vad som är lagom.
Efter uppvärmningen upp till Galgberget delade vi upp oss i snabba och mindre snabba gruppen. Sen sprang vi 4 gånger ett halvt varv, vilket betyder ungefär 4 gånger 1500 meter. Så långa intervaller på en terrängslinga är jobbigt. Det märks också att jag är ganska ovan vid underlaget och speciellt när det börjar bli mörkt. Jag körde på varannan och tog det lite lugnare varannan intervall. Det kändes okej och lagom. Helt lätt gick det inte idag och jag vill inte fundera för mycket vad det kan bero på.
De intervallerna jag tog det lite lugnare passade jag på att peppa andra och dra fram dem under intervallerna. När de tackar en efteråt känns det bra att jag kunde hjälpa till. Att hjälpa andra är minst lika kul som att lyckas bra med sin egen träning.
