Om man följer många bloggare som är eller har varit i Monte Gordo är rubriken på det här blogginlägget troligtvis inget speciellt. En morgonjogg i soluppgång är på något sätt ”bara” en morgonjogg, men på ett annat sätt är det så mycket mer. Okej, man joggar 20 minuter åt ena hållet och sen vänder man och springer tillbaka, roligare än så är det inte. Men jag försöker se morgonjogget som något mer. Att se den röda solen stiga upp i horisonten för att några minuter senare totalt blända mig är riktigt häftigt. Och jag försöker tänka att jag ska komma ihåg detta och plocka fram det senare i höst och vinter när det känns lite trögt. För att vara på träningsläger är inte bara att åka iväg och träna, det ska gärna ge mycket när jag kommer hem också.