Igår eftermiddag var det en väldigt bra uppslutning när det skulle utövas jogging och stavgång efter informationsmötet. I morse när det var dags för morgonjogg och morgonstavgång (heter det så?) var uppslutningen inte lika stor. Det tror jag iofs mest beror på att det finns så många andra alternativ att välja på under morgonen och förmiddagen. Jag kommer säkert också att ”skolka” på morgonjoggar framöver, både för att prova på andra saker och för att fokusera mer på andra löppass.
Men jag gillar morgonjogg som fenomen. Att jogga t ex en halvtimme är egentligen ingen stor grej, men en morgonjogg är så mycket mer. Man ska gå upp tidigt (även idag när det är söndag), försöka hitta lagom varma/kalla kläder för morgonvärmen/kylan, ta sig ut och försöka få igång benen innan man knappt är vaken och dessutom utan frukost. Men sen efteråt är det annat, då är man mer hungrig på frukost, känner sig duktig och dagen har knappt börjat. Men ändå blir det nästan aldrig, med betoning på aldrig, morgonjogg hemma. Varför då? Är jag för lat på morgonen? Eller beror det på att jag inte vet hur mycket det ger eller kanske ger, som träning? Men jag vet ju andra som tycker att ett par morgonjoggar i veckan har gjort dem bättre. Och hur påverkar det mig om jag inte äter innan? Många frågor om detta fenomen.
Inte lätt o hoppa på morgonkvisten! Det kan bara bli bättre!
har ni det kallt?? i djerba är det… hmm, få se nu… tja, kanske 30 grader typ… :p