Petra pratade tidigare om någon form av inbillningssjuka och jag vet inte om jag inombords tycker att jag inte kan vara sämre, för idag har jag undrat lite hur jag egentligen mår. På ett sätt tycker jag att jag mår ganska bra, för jag har inte ont någonstans. Men samtidigt har jag känt mig lite hängig och blir lätt lite onödigt varm utan att jag gör så mycket. Så idag blev det ingen träning utan jag hoppas att jag är bra imorgon, hur bra eller mindre bra jag än var idag.
Att jag kanske missar något tänkt pass denna sista veckan innan Berlinmaran är ju inte bra. För det känns som att det finns lite pass jag skulle vilja hinna med. Men samtidigt vet jag nog innerst inne att det är inte träningen den sista veckan som spelar speciellt stor roll. Det är kanske snarare så att jag (och många andra) tränar lite för mycket sista veckan innan en mara. Så jag ska försöka behålla lugnet i veckan, oavsett hur mycket träning det blir.
Detta bevisar återigen att löpning är så mycket psyke, de flesta kan ju rent fysiskt springa maran på bättre/sämre tider dock