Idag hade jag tänkt att det skulle bli någon form av medellångt distanspass lite tidigare på kvällen så att jag fick nytta av det soliga vädret. Det funkade faktiskt, men det blev inte en runda inom området jag egentligen hade tänkt mig.
Istället fick jag någon tanke på att jag skulle testa pannbenet lite genom att springa varv på terrängslingorna på Galgberget. Där har jag en elljusslinga på 3 km och en nyuppmärkta 5 km att välja på. Visst skulle jag kunna blanda för att få någon variation, men när jag hade gjort ett par varv på lilla rundan tyckte jag det borde funka att fortsätta och då skulle jag också kunna hålla lite koll på varvtiderna. Tanken var inte att ligga på så hög fart, men under 5 min/km borde det ju bli ändå tänkte jag. Men nähe, efter 3 varv hade jag drygt 5 min/km i snitt och jag tyckte nog att jag borde öka farten lite.
Och visst blev det så, det fjärde varvet gick lite fortare, men bara lite. Så det femte borde kunna gå ännu fortare utan konstigheter, vilket det också gjorde. Någonstans på fjärde eller femte varvet bestämde jag mig för att sex varv fick räcka så när det nu var dags för sjätte och sista varvet tänkte jag att nu ska jag ösa lite. Men det är inte så lätt att öka till en fart jag kanske tyckte att jag borde kunna. Jag blir tydligen lite trött efter 15 km även om det inte gått så fort. Men sjätte varvet gick ändå okej, jag hade runt 4,15 min/km på sista varvet och det får vara godkänt.
Att springa i terräng är egentligen inte så farligt, men jag gör det egentligen för sällan. Jag tycker att det går långsammare än vad det gör på t ex asfalt. Och eftersom det är roligare när det går fort väljer jag ofta en snabbare underlag. Men som träning är säkert terräng bra, men det kräver lite mer av pannbenet, i alla fall mitt pannben.
