Tips och trix inför ultralopp

Först och främst vill jag tacka för alla kommentarer jag fått, fantastiskt!

Ibland brukar det ta några dagar efter ett lopp innan jag riktigt vet om jag är nöjd eller inte, konstigt va? Nu så här 3 dagar efter loppet är jag trots allt ganska nöjd. Visst hade jag målet att springa längre och tror helt klart att jag kan göra det, men just där och då med det upplägget jag gjorde blev det 64 km. Jag är också nöjd med hur kroppen redan känns bra igen och jag kommer ta första joggingturen ikväll med löpargruppen på gymmet.

Några har frågat efter tips och annat inför ultralopp och även om jag känner mig lite novis på området med bara två ultralopp i ryggen (eller benen) så tänkte jag berätta lite om mina tankar. Men ta det för vad det är och glöm inte att det är dina egna tankar, idéer och erfarenheter som kan vara rätt för just dig. Jag tänkte hålla mig till 6 och 12 timmarslopp och distanser det kan innebära, för längre än så har jag inte sprungit. Och eftersom jag själv inte har tränat för några ultradistanser så tänkte jag inte gå in på träning, men jag antar att tipset är långpass, långpass och långpass.

För er som funderar på att vara med i ett ultralopp, så säger jag bara PROVA. Det är inte farligt.Du behöver knappt vara nervös. Stämningen på ultralopp tycker jag verkar ganska familjär och avslappnad jämfört med andra löpartävlingar.

När det gäller distansen eller tiden så kanske ett 6 timmarslopp kan vara bra att prova på. Det innebär kanske en längre löptid än marathon och hur mycket längre den är för just dig, påverkar också i vilken fart du kanske kan springa ditt 6 timmarslopp. Springer man marathon på 5 timmar så är det inte så stor skillnad, men springer man marathon på 3 timmar är det dubbelt så lång tid och det blir helt naturligt att man måste sänka farten mer. I lördags blev min snittfart per kilometer mer än minuten sämre än när jag springer marathon och då sprang jag ändå ”bara” 2 mil längre. (Nu tycker ju jag själv att jag borde kunna springa fortare, men det ger ändå en bild av att det är stor skillnad).

När det gäller kläder, mat och dricka vet jag inte om jag är enligt skolboken direkt. I mitt första ultralopp, ett 12-timmars, åkte jag dit med bara vanliga träningsväskan som om det var ett millopp eller liknande. Det enda bytet jag gjorde då var att ta på en underställströja under nattimmarna (loppet gick 22.00-10.00). jag bytte aldrig något annat och tog aldrig av mig skorna. I lördags hade jag packat en väska med allt möjligt och det är inte fel, för man vet ju aldrig vad vädret kan ställa till med. Jag använde inga extragrejor mer än regncapen som var kanon att ha och kepsen åkte lite på och av. Jag testade deras sportdryck, men det gillade inte magen så då körde jag coca cola hela vägen istället. Och det verkar som att coca cola alltid finns till hands på ultralopp. Sen tror jag på att ha med sig egna tabletter eller dricka eller banan eller vad det nu kan vara som just du vill ha. Ta med något beprövat som du gillar. Med detta stycke vill jag nog säga att packa gärna en väska utifrån olika väderförhållanden och vad du kan tänkas bli sugen på att äta eller dricka. Men överdramatisera det inte för troligtvis kommer du bara använda en bråkdel av det du har med dig.

Sen tror jag att många som funderar på ett ultralopp gör det mer för att testa sina gränser, vara med om en utmaning osv än att se om man kan sätta pers på milen. Och visst är det en utmaning, det kan vara tufft, men precis som i andra långa distanser så kan det gå upp och ned under loppets gång och med tanke på det ska man aldrig ge upp. Se det som en utmaning och tänk på resan till målet och inte bara på resultatet du får när du väl är i mål.

Sen har vi det här med pannbenet och tristessen som många undrar över. Jag vet inte, men jag ser det inte så, jag tänker inte på det. Visst, i det här fallet var det en 400 meters bana och för min del blev det 160 varv, men det är ju inte det jag springer och funderar över. precis som i alla andra långa äventyr måste du dela upp det i tanken. För mig var det att komma in i loppet, hitta en lagom fart som kändes behaglig, ligga still där,  kanske se varvtiderna, vad passerar jag milen på osv. Jag bestämde ju mig för att inte försöka tänka på något annat än loppet när jag sprang. Det kan ju verka konstigt eftersom man kan tro att jag hade all tid i världen att lösa både mina och världens problem. Men jag var fokuserad på loppet och tankarna gick till loppet.För att återgå till att dela upp loppet så gör vi nog alla det på t ex marathon eller vasaloppet. Vi tänker ju inte åh, 41 km resp 89 km kvar när vi har gjort 1 km. Vi delar ju upp det i etapper, kanske första 5 km, första kontrollen eller vad som helst. Likadant är det om vi ska åka bil från t ex Halmstad till Åre. Vi tänker ju inte, är vi inte framme snart, hela tiden. Vi tänker kanske snarare, när ska vi fika nästa gång, var ska vi svänga av, behöver vi tanka, osv. Vi delar upp det i etapper.

I detta ganska långa inlägg hade jag inga bilder och det kanske blev tråkigare att läsa. Men om ni hade pannben nog att läsa hela vägen hit så har ni också pannben att springa ett ultralopp. Så fundera på saken och leta upp ett ultralopp och distans som passar er. Om deltagarna i Biggest Loser kan springa ett marathon några månader efter att de börjat träna så kan vi springa ultralopp. Var inte rädda för att utmana er själva, ni kommer lyckas!

Share Button
Publicerat den
Kategoriserat som Inlägg

4 kommentarer

  1. Inspirerande!!
    Jag tycker att det är ett plus att du inte sprungit allt för många ultror just för att få dina färska upplevelser som de gamla rävarna kanske glömt.

    Nu jäklar ska här tränas!! :)

  2. Kul att läsa dina tips!

    Och sent om sider – Stort Grattis till vinsten och en makalös prestation! Du imponerar.

  3. Verkligen inspirerande! Nu blir jag sugen att springa langt, langt i helgen. Har sprungit en halvmara som langst. Tack for en bra blogg.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *