Efter gårdagens faktiskt mycket lyckade träningspass som kändes lätt och enkelt att genomföra både fysiskt och mentalt såg jag nästan fram emot dagens träning. Vaknade upp till ett halvkasst väder och fram till att gymmet behagade öppna hände inte mycket och det blev ett par avsnitt av Biggest Loser. När så gymmet hade öppnat hade också vädret blivit mycket bättre och solen sken för fulla muggar, men jag skulle ju till gymmet.
Men den tänka löpningen fick bli ett stretchpass. Innan stretchen sprang jag lite och kände lite i vaderna och varvade löpningen med lite stretch. Men jag vet egentligen inte om det var så illa i vaderna, kanske var jag bara lite nojig. Löpningen flöt ändå inte på utan kändes väldigt jobbig även i låga farter så att göra hela passet till ett stretchpass tyckte jag var det bästa jag kunde göra med det.
Jag är naturligtvis inte nöjd med dagens resultat, men vad ska man göra åt denna känslan som kommer ibland?
