Idag var det Prinsens Minne i Halmstad. En halvmara som har flyttat ut från stan för att ha tävlingscentrum på en åker istället. Är det som kallades stadslopp för några år sen helt ute? Nu såg det mer ut som ett tävlingsområde för en orienteringstävling och jag fick rysningar när jag gick förbi.

Själv var jag inte med på Prinsens Minne men de verkade ha skrapat ihop en del folk. Jag var bara ute på ett lagom långt långpass som jag gissar slutade med 18-20 km eller nåt sånt. Jag sprang en del på stigen utmed vattnet och en del på cykelbanan utmed vägen. Jag sprang själv utan koll på varken puls eller km-tid och då går lätt mina långpass lite för fort, men idag lyckades jag väldigt bra med att komma in i en lagom lufs som var enkel och behaglig att nöta på i. Inte heller tiden jag var ute i kändes speciellt jobbig. Kanske har pannbenet redan börjat rikta in sig på att få jobba hårt mentalt nästa helg.