jag lärde mig gilla mitt hatpass

Har du någon typ av hatpass som du inte gillar? Något pass som du vet med dig att du borde köra ibland men det blir bara inte av för att det är för tråkigt, för jobbigt, eller bara förknippat med något negativt?

Jag har länge ogillat intervaller. Jag har inte kört jättemycket intervaller i förhållande till hur mycket jag sprungit. Och när jag tänker tillbaka så kommer jag inte ihåg varför jag egentligen inte gillar intervaller. Men jag tror att det har varit förknippat med en ångest om att intervallerna måste gå så fort och då blir det jobbigt. Och att springa intervaller med andra skulle vara helt otänkbart. Om man dessutom (som jag skulle gjort) tar tid på intervallerna blir det också så konkret hur bra det går. Man vill ju alltid få positiva besked, men jag har kanske varit rädd för att få besked om att det går för sakta så att jag inte kommer att uppnå mina mål i kommande lopp. Då har det varit lättare att inte köra intervaller och inte veta hur formen är.

Men sen någon gång i vintras har jag börjat köra fler intervallpass och till och med börjat gilla det. Jag tror det var i samma skede som jag började köra mer på löpband på gymmet. Av någon anledning började jag våga testa mig fram och framförallt gick det inte veckor eller månader mellan varje intervallpass. En annan viktig detalj för mig var nog att jag varierade farten jag sprang i, tiden eller längden jag sprang och hur många intervaller jag sprang. På så sätt blev det svårare för mig att jämföra och då riskerade jag inte heller samma negativa känsla om jag inte tyckte att det gick tillräckligt fort.

För tillfället är jag inte lika intervallpasstränad som jag var i vintras och våras, men jag kan ändå se fram emot kommande intervallpassen och det är nog av olika anledningar. Dels har jag ett mentalt positivt övertag på intervallpassen och jag vet med mig att jag klarar av dem. Jag vet också att det ger bra resultat, inte bara för att andra har sagt det, utan för att jag själv har märkt det och det är viktigt för mig. Jag har också märkt att jag inom ett och samma intervallpass kan gå från jobbigt till lätt på så sätt att de första intervallerna kan kännas hemska men att jag snabbt kommer in i det och de sista intervallerna kan kännas hur bra som helst.

Så om ni känner att ni har någon typ av pass som ni inte riktigt är kompis med, våga ge just det passet en match genom att tvinga dig att köra det lite oftare under en period. Förhoppningsvis kommer du märka att det kanske inte var så hemskt när du lärt dig tackla det. Och kanske kan du förbättra dig generellt sett eftersom vi blir bra på det vi tränar och då kan alla delar i träningen vara viktiga.

Intervallpass med tidtagning, numera en helt okej träningsform!

Share Button
Publicerat den
Kategoriserat som Inlägg

4 kommentarer

  1. Tränar med FK Herkules och deras intervallträningar på tisdagar.
    Det pass som jag ogillar allra mest (eftersom det är jobbigast) är 3 minutersintervaller med 1 ½ minuts vila
    med 8-10 upprepningar

    Favoriten däremot är 2 minutare med 1 minuts vila. Riktigt kul :)

  2. Jag gillar inte heller intervaller men har kört det tre gånger nu på en månad. Ett pass med backintervaller, ett pass med tusingar (idag faktiskt) och ett pulsstyrt mixpass (både backe och plant). Jag gillar fortfarande inte intervaller men jag måste erkänna att det inte är lika hemskt jobbigt att springa dem i verkligheten som det är att springa dem i mitt huvud ;) Förhoppningsvis ger det resultat på kommande lopp så att jag blir sporrad att fortsätta.

  3. Gillar nog med mesta med löpning, men måste man välja så blir det. Långa intervaller i rejält tempo. Då man ligger på gränsen för att kräkas och blodsmaken sitter i munnen. :P

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *