Dagens träningsrelaterade aktiviteter blev fika med GAX-Staffan och lagom långa intervaller. Staffan är i Halmstad lite då och då och idag fick vi till en fika som gick i ultralöpningens spår. Staffan skulle ju, om han bara varit frisk, sprungit med Mia i GAX Trans Scania i helgen som gick. Att missa ett sånt lopp är inte kul. Tänk så mycket träning och förberedelser som ligger bakom. Och det finns ju inte så många såna lopp att välja på i Europa, så man kan ju inte hoppa på ett nytt sånt lopp ”nästa helg”.

Efter fikan var det träningsdags och jag hade bestämt mig för något längre intervaller. Idag blev det 4 minutersintervaller med 1 minuts vila. Jag ville verkligen klara av det och därför gick jag inte ut i 4 minuterstempo utan i 4.10 minuterstempo. Det kändes klokt tyckte jag.

Jag kände faktiskt av magmuskelträningen från igår, ingen skön känsla att springa med. Men jag hade inget val, det var bara att kämpa på och jag tänkte också på att det kanske får bli så här, för jag måste bli starkare i magen.

Med tanke på magen var de första intervallerna något jobbiga. Men jag kom in i det alltmer och magen besvärade mig mindre och mindre samtidigt som tempot kändes mer och mer behagligt och det har naturligtvis ett visst samband. Det blev 8 * 4 minuter i 4.10-fart med 1 minuts vila. De 2-3 sista intervallerna började till och med kännas så behagliga att det knappt kändes som intervaller längre utan nästan som ”vanligt” löptempo.

Så även om jag inte är på samma intervallträningsnivå som jag var i våras så hoppas jag att jag är på god väg dit. Om några veckor med ett par intervallpass i veckan är jag förhoppningsvis ikapp vårens form.