Igår köpte jag Runners World på flygplatsen i Montreal. Av någon anledning brukar det bli så att jag köper ett internationellt nummer av tidningen på en flygplats när jag ska resa hem. Dels för att jag kanske känner mig som en löpare, men också för att göra av med lite myntskrot.
Jag prenumererar på den svenska versionen av Runners World och den är inte alltid så bra som jag skulle vilja. Men jag kan trösta mig med att de internationella versionerna jag ibland köper inte är bättre, snarare tvärtom, faktiskt. Om det beror på att jag inte har så bra lokal koll på löparna internationellt som nationellt eller om det beror på något annat vet jag inte.
Hur som helst, i mitt fall är köpet av en internationell Runners World på en flygplats när jag är på väg hem ett steg i rätt riktning att få tillbaka tankarna på löpningen. Och när det funkar, då är det värt det!
Aa, smart. Jag brukar springa in och köpa tidningen genast jag landar i ett annat land med påföljden att jag sitter och är alldeles springsugen på de möten etc. jag är ut och reser på grund av. Kanske jag borde byta taktik också.