Revanschlust

I media pratas det fortfarande mycket om askmoln och inställda flyg och om de stackars resenärerna som har problem att komma hem. Och visst är det synd om dem, men jag hade inte haft nåt emot att stanna lite längre i tex Thailand. Och de fick ju i alla fall sin resa. Jag tycker inte det pratas lika mycket om oss stackare som inte kom iväg alls för den där vulkanens skull. Men jag är inte bitter, eller jo, jag är fortfarande bitter. Men jag börjar också blicka lite framåt.

Även om jag inte gjorde ett dåligt lopp, så känns det ändå som att jag börjar få lite revanschlust. Men det är ju inte så att jag ska springa mot vulkanen, för den kan ju inte springa alls. Innan såg jag bara tiden som fram till Boston Marathon och Sara planerade också för New York. Loppen som kommer i maj, juni och senare tyckte jag låg så långt fram i tiden att jag inte behövde bry mig. Och ofta har det ju varit så att jag precis börjat träna för säsongen för loppen i maj och juni. Men nu börjar jag se dessa loppen lite mer, de kommer ju trots allt snart, inom en ganska snar framtid. Det är ju ”bara” 1-2 månader kvar. Så sakta men säkert börjar jag hitta en liten motivation för dessa lopp också och jag hoppas att motivationen ökar ännu mer närmsta tiden.

Vad gör ni när ni känner att ni har problem med motivationen trots att det lopp eller andra utmaningar närmar sig?

Share Button
Publicerat den
Kategoriserat som Inlägg

7 kommentarer

  1. Jag har generellt lite problem med motivationen nu. Inte blivit så mycket träning alls.
    Men jag är sugen på ut och springa idag men dock så är jag inte sugen på något lopp. Stockholm ser jag inte alls framemot och det känns mer meckigt och jobbigt att ta sig till Sthlm.
    Jag funderar även på att skita i alla lopp efter Sthlm och bara njuta av att springa. Vi får se. Kanske inte det mest peppande kommentaren…

  2. Dunceor: Nä, kanske inte den mest peppande kommentaren. Men jag tycker det är kul att folk gillar att springa och beundrar de som gör det utan ett lopp framför sig. Om jag skulle göra detsamma är jag rädd att det hade blivit mindre träning och att jag därmed inte hade blivit lika bra. Men vi är ju alla olika.

  3. Min motivation är att hela tiden försöka bli lite bättre, lite starkare och helt enkelt ta tag i nya utmaningar hela tiden. Tror det är det som driver oss framåt-att hitta utmaningarna i livet! Jag inspireras i vilket fall av din blogg och läser den varje dag!

  4. Svackor kommer alltid. Med eller utan direkta mål. Det sämsta man kan göra är att låta "deppet" ta fäste. Tex genom att inte träna. Motivation och inspiration är inget som "kommer" utan som man får skapa. Spring nya rundor, spring något/några mindre lopp, hitta ett nytt mål, träna med andra och/eller gör nya löpövningar. T.ex. en ny slags fartlek/intervall.
    Prata/tjata med någon annan löpare/tränare.
    Ibland får man helt enkelt bara bita ihop lite. Det går över! :-)

  5. Ingmarie: För mig går det över, det SKA det göra och det KOMMER det att göra!

  6. Även om jag givetvis gillar att prestera på lopp så tycker jag även om att springa utan någon press att jag ska vara i form till ett visst lopp. Bara att se att min träningskalender är full och att jag har uppnått en viss distans per vecka/månad brukar ge mig tillfredsställelse. Så funderar på bara köra stockholm och sedan resten av året träna smart och se till att komma riktigt förberedd till 2011.

  7. Dunceor: Låter bra. Jag tycker nog att de här ultraloppen verkar vara något man kan vara med på för att det är kul och där man inte behöver känna så stor press. Hittar jag tillfälle senare i år ska jag försöka springa ett ultralopp.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *