Dödlig kraftgång

Ikväll blev jag utlurad av Sara på en lång runda kraftgång i Stockholm. Vi höll ett vansinnigt tempo och jag fick ta av mig jackan för jag var för varm. Vi var ute i längre tid än det tar att springa en halvmara. Pulsen kanske inte var så hög, men det kändes i kroppen ändå.

Även om det inte var så jobbigt konditionsmässigt så kände jag ganska mycket i höftböjaren eller vad det nu kan heta. Ungefär på samma sätt som jag brukar göra när jag springer de första långpassen efter ett längre uppehåll. Det är alltså inte bara konditionen som måste vara bra, även leder och annat måste vänjas vid påfrestningarna det innebär att vara ute under lång tid. Så jag kanske egentligen inte blir en snabbare löpare av kraftgång, men om jag med kraftgång kan vänja leder och annat vid dessa påfrestningar, ja, då ger det ju mig och min löpning lite i alla fall.

Share Button
Publicerat den
Kategoriserat som Inlägg

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *