Jag erkänner att jag inte är jätteförtjust i att springa utomhus i ”dåligt” väder och speciellt inte om jag ska springa ensam. Har jag sällskap på rundan är det en helt annan sak, då springer jag gärna ute som vi gjorde på bloggjoggträffarna och då hade vi ju kanonväder.
Om mitt enda alternativ är att springa utomhus skulle det föra med sig att jag skulle träna mindre antal pass och med sämre kvalitet på både intervaller och långpass. Nu har jag ett gym jag trivs bra med på väldigt bekvämt avstånd hemifrån och därför passar jag på att träna en del på löpband där. Och då kör jag alla möjliga typer av pass på bandet, från korta intervaller till långa långpass.
Ni är många som vid olika tillfällen tyckt att det är konstigt att jag kan springa så mycket på löpband och till och med långpass på löpband, det måste ju bli jättetråkigt. Jag skulle säga tvärtom, hur kan ni springa så mycket utomhus i så dåligt väder, det skulle jag aldrig palla. Vi har alltså olika referensramar och det är inget konstigt med det.
Jag brukar säga att jag inte bara tränar löpning på löpbandet, jag tränar pannbenet också. Att ha ett bra mentalt pannben på sista milen på maran ska inte underskattas. Det kan, och kommer att, behövas. Visst försöker jag använda mig av de hjälpmedel som finns vid löpnadet, TV och musik, men ibland kör jag helt själv.
Det handlar också om inställning. Om du till exempel ska springa 20 km på löpband, då börjar du troligtvis inte med att tänka på hur jobbigt och tråkigt det blir de sista 3 km. Du kanske snarare är inställd på att du ska hålla på en stund och försöker dela upp passet i delar om 5 km. Hur går det i början, hittar jag en skön fart, kommer jag in i en behaglig rytm. Efter första 5 km kan du känna dig nöjd, tänka positiva tankar, det gick ju bra, jag höll den här farten, när ska jag dricka nästa gång, osv. Helt plötsligt är du uppe på 10 km, och du börjar känna dig duktig. Och du ska se att det rullar på bättre än vad du tror och snart har du gjort dina 20km.
Se till att dela upp passet i tanken. Om du till exempel ska åka Vasaloppet, 90 km, ska du inte tänka på sista milen när du står på startlinjen klockan 8 på morgonen, du ska tänka på hur du kommer iväg, hur det går uppför den klassiska backen och att du ska hitta flytet och tänka fram till nästa station i Smågan efter cirka 11 km. Jag tror också att om du springer intervaller, oavsett var, så delar du upp även en kort intervall. Springer du tusingar, så kanske du tänker på att komma iväg bra, håller jag ett bra tempo, vad har jag för tid efter 400m, efter 500m har jag gjort hälften, vid 700m är det bara 300m kvar och se kör vi hela vägen in. Mentalt delar du upp en så kort del som kanske bara tar 4-5 minuter.
Att ha ett bra pannben tycker jag inte bara handlar om att vara tjurskallig, det handlar också om att mentalt kunna hantera situationen på ett bra sätt. Detta kommer du ha nytta av i slutet på ett marathonlopp där det verkligen kan gälla att dela upp sista biten i små delar för att på så sätt lättare motivera dig själv att inte behöva slå av på farten eller stanna. På så sätt tar du dig in i mål på Stockholm Stadion tack vare ett bra och smart pannben.