Idag hoppas jag var första dagen i min lilla come back efter att halsen bråkat med mig. Jag har inte tid att ha ont i halsen så mycket och jag vill inte träna när jag har ont i halsen. Men nu är det pkej och jag hoppas det fortsätter så.
Idag tog jag mig faktiskt ut och sprang, själv. Det hade hunnit bli mörkt i Halmstad när jag hade bytt om så det fick bli någon asfaltsrunda. Jag gav mig iväg lite lugnt och ville ha det så idag. Det kändes faktiskt okej, jag fick bra tankar i huvudet och ipod i öronen som gjorde att tiden flöt förbi.
Jag kom ut på lite nya vägar och till slut visste jag faktiskt inte riktigt var jag var, men jag kan ändå inte säga att jag var vilse. Det var kanske lika bra att jag inte hade full koll, det gjorde kanske att rundan blev något längre än vad den annars skulle blivit. Så komma fel är bra!
Imorgon ska det bli ett lite längre pass och det är min förhoppning att jag verkligen ska komma igång med ett långpass i veckan. Det tillsammans med lite tröskelpass längre fram borde bli en bra stomme till Boston marathon.
