Jag hade en trevlig träning med en massa kul tankar innan magen började kännas, igen. Magen är inte min bästa vän sen ett tag tillbaka, hoppas vi blir kompisar snart igen.
Men om vi bortser från magenbesvären så började det som sagt bra. Jag sprang ut lugnt och städat och i tankarna fanns diverse tankar om ultralöpning. Anledningen är att vi imorgon lämnar Halmstad för en egentligen alldeles för kort sommarsemester i Skåne, jag hoppas på medelhavsvärme! Vi ska som sagt iväg för en kort semesterhelg eftersom alla andra verkar ha bokat upp alla utlandsresor så det inte fanns några kvar till oss till rimlga priser. Grrr. Men det roliga är att ett ultralopp som heter GAX går i Skåne just den här helgen. Man kan välja på 50 miles eller 100 miles, pest eller kolera för de allra flesta alltså. Nu ska vi inte vara med, så tokiga är vi ju inte, eller hur? ;-) Men Mia och Staffan som också sprang Trollhättans 12-timmars ska vara med, precis som Camilla, en gammal polare. Naturligtvis är ultra-Fredrika också på plats för att springa 50 miles. Nu har jag och Sara fått frågan om vi vill vara med och ”paca” (på tal om konstiga ord i förra blogginlägget). Det låter ju kul. Vi är alltså tillfrågade av kompisarna för att vara harar under delar av loppet. Precis som på stora friidrottsgalor!
För ett par dagar sedan när vi bestämt att vi skulle till Skåne och jag visste att GAX gick där samtidigt, ja då funderade jag lite snabbt på om jag skulle vara med eller inte. Det slutade med att jag inte ska vara med. Dels är vi ju egentligen på semester och dels så går det ganska mycket på sand, vilket inte är perfekt för en asfaltsräv som jag. Men det ska bli kul ändå och det ska bli kul att igen komma i närheten av det här konstiga fenomenet ultralöpning.
Jag gjorde ju mitt första ultralopp i Trollhättans 12-timmars. Första gången över maradistansen och första passet över 3,5 timme blev 10,6 mil på loppets 12 timmar. Det gick alltså ganska bra om man börjar fundera på om man ska testa igen. Men tränar man till sånt här? Eller sticker man bara iväg och springer som jag gjorde i Trollhättan? Om man tränar kommer väl de passen bli idiotlånga? Jag springer väldigt sällan över 15 kilometer. Ja ja, det ska bli intressant och se vilka tankar som kommer smygande där nere i Skåne.
Mina tankar stördes när Bruce kom i lurarna med Glory days. Tankarna gick tillbaka till Ullevi och då menar jag inte Madonnas konsert förra veckan utan Bruce tidigare konserter. Sista låten på passet var det dags för Bruce igen och då med Born to run. Och då började jag undra igen, är jag ”born to run”?