Intervallpass, som faktiskt gick bra!

Då var dagens andra pass klart, men första löppasset. Jag kan avslöja redan nu att det blev ett ganska lyckat intervallpass och det hör inte till vanligheterna att min kropp lyckas med det. Det fanns, eller finns fortfarande, en idé om att det skulle bli ett intervallpass och ett långpass i helgen och – so far so good.

Sara skulle inte med, men jag lyckades faktiskt komma iväg själv. Jag hade sen igår en egen liten plan om att försöka göra 8 * 1000 meter i 3.50min/km, med start var 5:e minut. Tipsen från utmanarpolarn var att sänka farten något jämfört med tidigare så att chansen att jag faktiskt skulle kunna köra det jag hade tänkt mig, ökade. Så även om 3.50 min/km inte låter så fort så var det det jag skulle sikta på tyckte jag.

Jag joggade bort till Sannarp och märkte att jag var själv, som tur var, annars hade det ju inte blivit något. Jag joggade ett varv och sträckte lite på mig. Benen kändes okej, men det kändes inte som resten av kroppen sprudlade av energi direkt.

Det blev Asics Hyperspeed 3 till vänster i bilden

Det var dags och jag drog iväg. 3.50 min/km blir 23 sekunder på varje 100 meter. Jag sprang iväg och kollade klockan noga, varje 100 meter. Det gjorde också att första tusingen gick på 3.50 och det kändes okej. Jag hoppades i och för sig att de kommande skulle gå antingen fortare eller med mindre ansträngning. Eftersom första intervallen brukar vara den långsammaste trodde jag faktiskt att jag hade en bra chans att de följande skulle gå bättre.

Och visst, jag körde på och de nästkommande gick på 3.45, 3.45 och 3.44. Nu hade jag alltså gjort hälften och var nöjd med resultatet. Dels med tiden, men också med pannbenet. Men efter dessa 4 första var jag lite trött även om det inte syns på tiderna (och då kan man ju undra hur trött jag egentligen var). Men målet var ju att köra 8 stycken och återigen kom tipset från utmanaren fram som säger att det är bättre att jag tar en serievila och fortsätter sen och faktiskt gör alla jag tänkt än att jag inte gör alla. Därför bestämde jag mig för 2 minuter extra serievila, men det kändes lite länge, 1 minut extra hade varit okej.

Jag stack iväg på min 5:e intervall och den första biten kändes det redan lite stelt och kantigt efter den lilla vilan. Men det gick bra och 5:e och 6:e intervallerna gick på 3.42 och 3.43. Ytterligare något fortare alltså, men jag var trött igen. Funderade lite snabbt om jag skulle struna i de två sista och kanske springa något kortare istället. Men va fasen, tiderna pekade ju på att jag fortfarande orkade så jag tänkte att så länge tiderna inte blir dåliga så orkar jag ju. 7:e intervallen gick på 3.44 och det blev också så att jag körde den sista planerade intervallen som också den gick på 3.44.

Det kändes skönt att jag faktiskt genomförde ett intervallpass som det var tänkt, det var längesen. Och ett intervallpass på 8 * 1000 meter vet jag inte om jag nånsin har gjort. Och bortsett från den första intervallen som alltid går långsammast så låg alla de andra 7 mellan 3.42 och 3.45 och det får jag vara nöjd med.

Nu återstår bara att köra det planerade långpasset imorgon, men om bara tiden finns borde det ju inte vara så svårt och lufsa omkring i 90 minuter! :-)

Share Button
Publicerat den
Kategoriserat som Inlägg

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *