Intervaller, som gör mig sur

Då har jag tränat dagens andra pass, tjoho, skulle man kunna säga. Men det gick inte jättebra, så det blir inte så mycket tjo heller. Jag bestämde nog redan igår när jag sa att det skulle bli dubbelpass idag, att det skulle bli morgonjogg och intervallpass.

Så nu ikväll var det bara att byta om och ge sig iväg. Inte för att jag var jätteladdad, jag höll som bäst på med mina olika projekt hemma. Men, men, jag bytte om och gav mig iväg. Joggade bort till Sannarps IP där vi brukar köra intervallerna på bana. Tyvärr var jag inte ensam ikväll, men medans jag joggade ett par varv hann de försvinna. Tur för mig, annars hade jag fått gå hem igen.

Ett nästan tomt Sannarps IP

Jag bestämde mig för att köra 600-metare. Jag tänkte att jag borde kunna hålla 2,12 som motsvarar 3,40 min/km. Då blev det lagom att jag startade var 3:e minut och fick alltså ca 50 sekunders vila om allt gick bra. Jag hade inte bestämt hur många jag skulle göra, det ändrades hela tiden när jag funderade på det, tyvärr.

Jag stack iväg på första intervallen och tänkte springa stort och fint och hoppas att det gick tillräckligt fort. Det gjorde det inte och jag kom in på 2:14,7. Okej, springa stort och fint funkar alltså inte. Då får jag väl slugga mig fram som vanligt då. Det gjorde jag och de följande gick på 2:09,2, 2:10,3, 2:09,0. Så nu hade jag gjort 4 stycken. Inte något antal jag var nöjd med eller hade tänkt innan. Men jag var trött. Inte så trött på att hålla farten i intervallerna. Inte trött på sättet att vilotiden var för kort. Men trött på att gång på gång dra iväg på en intervall till. Konstigt va? I Trollhättans 12-timmars hade jag inga problem med att hela tiden ta ett varv till, ett varv till, även efter 10 timmar löpning. Men 600 meter, det går tydligen inte. Gillar jag inte fart eller vad är det med mig? Jag skulle behöva en second eller vad det heter. En sån där som hoppar in i boxningsringen efter varje rond, en som torkar av mig svetten och säger att jag måste fortsätta, oavsett vad som händer. Jag vet inte om det var tanken på seconden eller sommarens utmaning som fick mig att faktiskt starta på den 5:e intervallen. Men den var jobbig, men gick ändå okej, men jag tänkte stanna efter 400 meter, men fortsatte och sprang in på 2:07,6. Den gick alltså ca 1,5 sekunder fortare än vad de andra hade gjort. På något omedvetet sätt kanske kroppen visste att det här skulle bli den sista, därför kan vi köra på, men jag vet inte. Hur som helst fanns där ingen second som kunde plocka upp restenra av mig efter den 5:e intervallen.

Jag gick hemåt, inte speciellt nöjd, men jag gjorde ändå några och de gick bra. Intervaller är inte min grej, men jag har redan gjorde fler intervallpass än jag brukar. Förhoppningsvis kan jag göra ett till ganska snart. Sara, kom hem så att vi kan springa intervaller, du får bli min second!

Share Button
Publicerat den
Kategoriserat som Inlägg

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *