Då var man hemma i Sverige igen efter ett par veckors semester och vila efter maran. Men även om det har varit nästan en total vila från träning så har tankarna på träning och löpning ändå funnits där. Detta har gjorts på 3 olika sätt:
- Jag har själv funderat en del på kommande träning och tävling
- Vi blev ständigt påminda om löpning av alla joggare på Miami Beach
- Jag köpte Runners World i både USA och England på vägen hem
Det är den sista punkten detta blogginlägg ska handla om. Jag hade även ett nummer från Canada i handen i Toronto, men det verkade komma från England och det kostade 11 CAD, så det fick vara. Det känns ändå som de är ganska lika varandra.
USA variant till vänster och Englands variant till högerJag måste erkänna att jag inte har läst dem från pärm till pärm, men det brukar jag i och för sig inte göra med den svenska varianten heller, så bra är de inte. Men jag tycker ändå det är roligt att bläddra i dem, både när de kommer och ibland även lite därefter. Och jag ser dem som en del i min motivation och då är kostnaden för en årsprenumeration inte högre än att det kan vara värt det. Att sen den svenska varianten är dyrast (i alla fall i lösnummer) av dessa tre är ju lite tråkigt.
Innehållsmässigt tycker jag att upplägget är väldigt likt. I midsommarhelgen ska jag kolla mer på innehållet och skapa mig en bättre uppfattning om vilken version jag tycker är bäst. Men av någon anledning känns de internationella lite roligare, men det kan vara för att de är just internationella. Även om den svenska varianten har blivit bättre sen Claes Runheim tog över.
Annars har jag för mig att jag tycker den norska tidningen Kondis är bra med lite ordentligare reportage, men det var ett tag sen jag kollade i grannlandets löpartidning.
