Vi pratar ofta om våra målsättningar och kanske hur vi ska nå våra mål. Men hur sätter vi våra mål och vad händer om vi missar dem? Tävlingssäsongen är i full gång och i helgen som gick startade drygt 48000 löpare i Göteborgsvarvet. Jag undrar hur många av dessa som hade ett mål och jag undrar hur man tänkte när man satte sitt mål.

Av alla startande kan jag tänka mig att en ganska stor andel har sprungit färre än 5 halvmaror och ganska många sprang säkert sin första halvmara. En halvmara är en ganska lång distans och ganska mycket längre än en mil och det är mycket svårare att gissa vilken tid som är rimlig. Många sätter upp ett mål och målet är att slå pers.

Det kan bli ganska vilda gissningar. Även de som springer sin första halvmara sätter sitt mål utifrån sin tid på till exempel 10 km. De som faktiskt har sprungit några halvmaror tidigare tror kanske att man alltid sätter pers. Jag är ledsen, men det kommer tyvärr inte vara så i alla oändlighet. Jag tror att många har gjort en vild gissning när de satt sitt mål och ändå kräver personligt rekord för att vara nöjda.

Till er som klarade ert mål, stort grattis! Men hur tänker de som missade sitt mål? Gör det absolut ingenting och man kör på som om ingenting hade hänt och tänker ”det går säkert bättre nästa gång” eller ”det viktigaste var ju ändå att ha kul”. Eller deppar man ner sig lite, tycker att det var skit att det gick så dåligt, när man i själva verket sprang ett bra lopp och kanske bara var några minuter från pers?

Jag tycker att många av oss måste bli bättre på att sätta realistiska målsättningar, men vi måste också bli bättre på att tänka rätt om vi inte klarar våra målsättningar. Vilka tankar skapar vi när vi missar våra målsättningar och hur påverkar de tankarna oss?

Missar vi ett mål är det lätt till att vi ser hela loppet och kanske till och med hela dagen som en helhet och ett stort misslyckande och vi tar med oss väldigt negativa tankar till vårt fortsatta tränande, vilket naturligtvis inte är bra. För min egen del hade jag kanske hoppats på 1-2 minuter bättre tid i Göteborgsvarvet och jag kan ju vara förbannad på att jag hade sämre tid på dessa 21,1 km än på de första 21,1 km i Boston Marathon. Men jag tänker ändå att okej, det var lite trångt och struligt i början och de senaste veckorna har inte varit optimala för loppet. Och jag tyckte inte att jag hade något fart i kroppen men jag tyckte att jag höll distansen väldigt bra, vilket också syns i hur jag plockade löpare under sista halvan av loppet.

Jag väljer alltså att inte tänka hela loppet/dagen som en helhet utan bryter ner det i mindre delar och gör ni detsamma kan ni säkert hitta detaljer som ni, trots sluttiden, kan vara nöjda med. Och det är dessa positiva detaljer som jag tycker ni ska ta med er framöver.

Ett annat sätt är att sätta upp 3 mål, som vi kan kalla guld, silver och brons. Har man t ex sprungit på 1:45 tidigare skulle ju guld kunna betyda pers, silver betyda under 1:50 och brons under 2:00. Nu antog jag bara lite, men ni förstår säkert tanken. Sätt inte bara det högsta ”guldmålet” som är svårt att nå då du får så negativa vibbar om du inte klarar det. Välj då hellre 3 mål så att chansen är ganska stor att du i alla fall klarar ditt ”bronsmål” och kan ta med dig lite positiva vibbar från det.

Sätt rimliga mål och tänk positivt

Tips från coachen: Sätt rimliga mål och tänk på de positiva detaljerna i din prestation!

Share Button