Race report, Luso Half Marathon, Lissabon, 2019

Resa i samarbete med flygbolaget KLM

Starten var mitt uppe på en bro och därför behövde vi vara på en plats inne i stan ett par timmar innan start för att bli slussade i bussar till starten på bron. Så även om starten skulle gå 10:30 behövde jag äta frukost kl 7:00 och lämna hotellet 7:30. Det funkade fint, även om alla frukostprylar inte hann komma fram och det gjorde att jag inte kunde äta så mycket frukost som jag tänkt. Jag tog mig iväg med tunnelbanan och sen vidare ut med en av alla bussar till startplatsen på bron. Det fanns ingen möjlighet att lämna några överdragskläder vid starten så jag hade bara en tunn poncho utanpå min raceoutfit så det var ganska svalt på morgonkvisten. Väl ute på bron var det ungefär en timme kvar till start. Det fanns inte direkt någon startgruppsindelning men jag kom ganska långt fram ändå. I början var det lite kallt och man frös, men vi stod tight och när solen började värma blev det varmt. Tiden fram till start gick förhållandevis snabbt, men någon uppvärmning eller att röra lite på sig fanns inte utrymme till.

Starten går och jag kommer iväg bra. Vägbanan är bred och det luckras upp så jag kan hålla mitt eget tempo väldigt snabbt, så inga problem där. Tanken på att göra nånstans kring 1:26-1:28 kräver 4:05-4:10 min/km i snitt och de första 2 kilometerna ligger också där de ska i tid. Men jag flåsar mycket och benen känns som stolpar. En ovanlig känsla för mig i början på lopp, jag brukar aldrig ha några problem med att ha en lätt känsla i början, men nu hade vi ju stått stilla som stolpar ett tag. Starten var som sagt på en väldigt lång bra och efter ett par kilometer börjar det gå uppför, väldigt mycket uppför. Det är ju för att det nånstans på bron ska finnas utrymme för stora båtar att passera under. Så det blir mycket backe ganska länge och jag känner hur den tar knäcken på mig, får naturligtvis sänka farten och flåsar som tusan. Och tredje kilometern visar 4:30 och jag tror inte backen riktigt var slut och det gick väl plant lite därefter och inte neråt med en gång för även fjärde kilometern gick lite långsamt så redan efter 4 km hade jag tappat 30 sekunder på snittfarten 4:10 och det var svårt att hitta något positivt i den starten.

Vi börjar rulla på lite nerför och kommer av bron och gör en stor sväng för att sen komma in på vägen som jag tror vi ska springa på länge utmed havet. Vi passerar 6 km och det börjar kännas lite bättre och framförallt tänker jag på att vi ”redan” sprungit 6 km trots att vi egentligen bara sprungit på bron och precis kommit av den. Nu rullar det på och jag ser att min Garmin visar tider på 4:00-4:05 medan arrangörernas skyltar visar på något långsammare. Och mitt stora mål för dagen, att springa under kvaltiden till New York Marathon på 1:28 är det jag tänker på, vilket kräver just 4:10 min/km i snitt. Trots den långsamma och jobbiga inledningen så börjar jag knapra in lite på tänkt tempo och när jag passerar 10 km ligger jag nog ganska exakt i fas.

Men banan är inte precis utmed vattnet och platt som jag trodde, det är lite in från vattnet bland husen, vilket gör att det är mindre motvind, men också varmare och inte platt utan snarare lite böljande. Och jag vet att det kommer en grymt seg och lång backe vid 18-19 km nånstans. Jag får verkligen kriga på för att hålla tempot och vid 12-13 km har jag kanske 15 sekunder tillgodo och det rullar på. Men framåt 15-16 km börjar jag känna att trots mitt krigande så kan jag inte riktigt hålla tempot längre och tappar min lilla marginal.

När vi nånstans runt 17 km springer förbi målet på torget och ska uppför backen och förbi vändpunkten springer vi först på lite gatsten och sen börjar backen, den långa och sega backen för en löpare som sprungit 18 km på en halvmara. Här är det lite ridå ner, det finns inte mer i benen när det går uppför och det är en lång psykologisk backe eftersom man ser hur lång och rak den är och man möter de snabbare löparna som redan varit uppe och vänt och är på väg ner. Men till slut kom jag upp och fick vända neråt. Då, med kanske 1,5 km kvar gick det att få lite bättre fart på benen och målet närmade sig. Men klockan gick fortare än benen och jag gick i mål på 1:28:23, dvs lite för lång tid för att nå mitt egna bronsmål och kvaltiden till New York Marathon.

När jag nu sitter på KLM-flighten hem och skriver min race report kan jag fortfarande inte vara riktigt nöjd, det var ju trots allt lite för lång tid. Men jag kämpade bra och kunde inte mer där och då. Det var trots allt en tuffare bansträckning än vad jag trodde och min Garmin visade också på värden som tyder på att jag kämpade i värmen, det var 22 grader i snitt med 27 grader som varmast. Jag hade t ex en maxpuls på 182 (medel 165) och 85% av tiden sprang jag i zon 5 enligt Garmin.

Men, man behöver inte vara nöjd varje gång, det går upp och det går ner och det är en del av tjusningen också. Ingen bana är den andra lik och vädret kan såklart variera. Men jag tror att från varje lopp jag springer så blir jag motiverad till att fortsätta springa, för mina egna resultat, för mitt eget välbefinnande och förhoppningsvis kan jag inspirera andra att göra detsamma. Och när jag har möjlighet att springa utomlands runt om i världen så är det också en kombination av två stora intressen och på den här resan har jag fått se och uppleva Lissabon också, en väldigt gammal historisk stad men också en stad i förvandling och jag kan förstå att den har blivit väldigt trendig sista åren.

Denna resa har gjorts i samarbete med flygbolaget KLM som firar 100 år i år. KLM jobbar hårt för ett hållbart resande vilket bland annat innebär att de jobbar aktivt för att minska koldioxidutsläppen. Och alla resenärerna kan vara med och hjälpa till genom att klimatkompensera sin resa. Alla mina flygresor med KLM är klimatkompenserade. Via denna länk kan du läsa mer om vad KLM gör för ett ansvarsfullt resande.

Share Button

admin

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *